
Psykologstudenten svarar: Varför har jag alltid dåligt samvete?
Veckans fråga:
Hej!
Jag har dåligt samvete nästan jämt. Över att jag inte ringer mina föräldrar så ofta, att jag inte är en bättre vän, att jag inte pluggar bättre, att jag köper nya kläder och inte tänker på klimatet och barnarbete, saker jag säger som jag i efterhand tänker att det var dumt sagt och hoppas inte personen tog illa upp. Ja, nu hör ju, det mesta jag gör, eller inte gör, lyckas min hjärna hitta något att ha dåligt samvete över. Jag är en ganska glad person och ser inte mig själv som någon som har speciellt mycket ångest. Sen har jag svårt att säga nej och tycker att plugg, uppdrag i min studentförening och annat med kompisar är roligt så jag har väldigt mycket för mig och är ofta uppbokad. Men som ni hör så får jag ofta en känsla av att jag ändå inte gör tillräckligt, och jag tror att andra är besvikna på mig. Jag har insett att jag också har lätt att älta i den känslan, även om den kanske är helt obefogad och jag faktiskt inte gjort något fel. Kan ni ge något råd om hur jag kan tänka för att inte ha dåligt samvete över allt och alla jämt?

Psykologstudenten svarar:
Hej,
Tack för din fråga och för att du delar med dig av dina tankar.
Det du beskriver är något många upplever – en önskan att räcka till, att alltid göra “rätt” och att det är svårt säga nej till roliga aktiviteter. Det är vanligt att ställa krav på sig själv utifrån vad man upplever att man borde klara av att göra. Tyvärr blir dessa krav ofta orimligt höga och ibland dessutom omöjliga att leva upp till. Då är det inte konstigt att skuldkänslor och tankar på att göra andra besvikna uppstår, vilket självklart är jobbigt. Det är väldigt bra att du har börjat reflektera och identifiera detta mönster. Det är första steget till förändring.
Mitt första tips är att komma ihåg att bara för att skuldkänslor dyker upp betyder det inte att du faktiskt har gjort något fel. Känslor fungerar som ett signalsystem för oss själva och kan hjälpa oss förstå vad som händer omkring oss. Detta är i grunden väldigt värdefullt – det blir ett sätt för oss att förstå den komplexa värld vi lever i. Men samtidigt är känslor luriga på så sätt att de inte är objektiva, utan påverkas av våra tankar, tidigare erfarenheter och förväntningar. Så även om skuldkänslorna kan kännas tunga, kan det förhoppningsvis vara hjälpsamt att veta att känslan i sig inte är ett bevis på att du gjort någonting fel.
Mitt andra tips är att försöka ta en stund och fundera över vad som verkligen är viktigt för dig. Vi får ofta höra från andra vad vi borde värdera och det är lätt att tappa bort sig själv i alla dessa krav och förväntningar. Därför kan det vara nyttigt att stanna upp och försöka identifiera vad som är viktigt för just dig. Genom att börja få syn på dina värderingar kan det bli lättare att förhålla dig till de saker du upplever förväntas av dig.
Slutligen tycker jag det låter som att du fått en viktig insikt om att du lätt fastnar i ältande. Att älta är något de flesta gör, ofta för att försöka bearbeta och förstå någonting som känns oklart eller jobbigt. Även om ältandet därför fyller en funktion, är det vanligt att fastna i det utan att komma vidare – ofta kan vi inte “komma fram” till det vi ältar över. Det kan vara viktigt att i dessa stunder försöka möta sig själv med värme och förståelse, istället för att ställa ytterligare krav på sig själv om att man inte “borde” älta. Om det känns svårt kan du försöka skifta perspektiv: om en vän berättade att hen hade dåligt samvete över det du beskriver – skulle du tycka att hen var en dålig vän, medmänniska eller student? Ofta är vi mer förstående mot andra än mot oss själva. Genom att skifta perspektiv kan du förhoppningsvis närma dig denna förståelse och värme även mot dig själv.
Hoppas att detta har varit till hjälp! Önskar dig all lycka på vägen framåt.
Vill du också ställa en fråga till studentpanelen? Skicka din fråga till journalist@uskar.se i ett mejl märkt med “Fråga till psykologstudenten svarar”. När du mejlar oss gäller källskyddet, det betyder att du har rätt att vara helt anonym.
De frågor som skickas in besvaras av någon ur studentpanelen. Panelen består av Jonas Tejde, Daniella Nikolic, Maria von Holst, Sigrid von Schenck och Ellen Ström som går psykologprogrammet.
Inom ramarna för psykologprogrammet på Uppsala universitet finns en psykologmottagning. Psykologmottagningen ligger i Blåsenhus och erbjuder kostnadsfri psykologisk behandling hos studenter som går termin 7-9 på psykologprogrammet samt studenter med utländsk psykologutbildning som kompletterar för att få svensk psykologlegitimation. Studenterna har regelbunden handledning av handledare som är legitimerade psykologer och legitimerade psykoterapeuter. Till mottagningen kan du vända dig om du har avgränsade psykologiska besvär, exempelvis specifik fobi, social ångest, oro, nedstämdhet, stress, låg självkänsla eller sömnproblem.
På www.psyk.uu.se/psykologmottagning kan du läsa mer om verksamheten och göra intresseanmälan.