I arbetssökandets tecken

Vad tänker du på när du tänker på sommaren? Soliga dagar vid vattnet på favoritbryggan? Vaniljglass som långsamt smälter och kryper nerför struten? Utekvällar som förvandlas till tidiga morgnar då du kan strosa hem i bara ett tunt linne till ljudet av fågelkvitter?

Eller kanske tänker du, som jag, på jobb. Sommarjobb. Ett sommarjobb, du vet, som ska betala säsongskortet på Liseberg eller roadtripen till Spanien. Om du har lyckats skaffa dig ett, eller om du ska plugga sommarkurser – grattis Då har du antagligen ditt på det torra. Men jag är nog inte den enda Uppsalastudenten som är lite sent ute och fortfarande irrar runt med ett gäng nyprintade cv i högsta hugg så här i slutet på maj.

Jag minns en vår för flera år sedan, när jag letade nästan lika frenetiskt som jag gör nu. Jag gick på högstadiet och efter en rad fruktlösa försök lyckades jag få jobbet som kontorsassistent på en flyttfirma. Trodde jag. Andra veckan i juni dyker lilla spinkiga jag upp på arbetsplatsen, men istället för att få ett skrivbord hamnar jag i passagerarsätet på en flyttbil. Sedan blev det fyra veckor av möbelbärande och kartongstaplande.

Men trots missförståndet, lite krossat porslin och ömmande händer så är jag ändå glad över att jag fick pröva på att vara flyttgubbe. Det var ett avbrott från skolbänken och en ny erfarenhet. Och överlag är det nog just de nya upplevelserna som är det värdefulla med ett jobb som man bara har under en kort period. Förutom soliga dagar, vaniljglassar och sena utekvällar är det ofta sommarjobbet man tänker tillbaka på och minns, när löven skiftar färg i september.

Se nu till att ha en riktigt fantastisk sommar – så hoppas jag vi ses i höst