Kan inte offra oss för klicket

Han: ”Jag tycker om dig. Mer än som vän... Jag vill verkligen inte att det ska påverka vår vänskap, men jag vill ändå säga det”. nbsp;
Hon: ”Oj okej, jag tycker om dig med, alltså verkligen, men det är något som inte riktigt finns där..”. nbsp;

*Mentalt psykbryt, en månads känslorehab samt två värdelösa rebounds*

Känner vi igen oss? JA. När någon inte tycker om oss, på det sättet vi tycker om dem, blir vi ledsna. Vi känner oss dåliga och undrar om någon, någonsin kommer kunna älska oss. Det gör så att säga ”ont i hjärtat” att höra att man inte är omtyckt. Men är det verkligen något att deppa ihop för? Handlar det inte bara om personkemi och det där ”klicket”? Finns det egentligen en anledning att ta åt sig personligen av att någon inte är kär, eller ens tycker bra om dig?

För att förstå varför någon inte tycker om mig har jag börjat utgå från de personer jag själv inte tycker om speciellt mycket. Det finns några stycken. Personer med, enligt mig, uppenbart dålig humor, har jag till exempel svårt för. Till största del handlar det om att jag tycker det är extremt tråkigt att låtsasskratta och av den anledningen undviker jag dessa människor. Det viktiga att inse här, är att det nödvändigtvis inte behöver vara fel på personen i fråga. Det är ju lika mycket jag som inte förstår skämt, om man ser det ur hens synvinkel. Nyckeln är att inte lägga någon värdering i varför man inte drar jämt. Att förstå att det inte är fel på vare sig mig eller personen jag inte tycker om. Vi är bara inte lika. Personer jag finner ointressanta, de kanske trollbinder en annan publik.

Problemet är ju dock oftast inte att vi mår dåligt över att vi inte tycker om någon. Det är det motsatta som jobbigt; när vi inte blir omtycka på det sättet vi vill. Logiken är likväl den samma. Att inte vara omtyckt måste få vara helt okej, vi måste förstå att det inte handlar om att vi är sämre människor, men vissa olikheter är inte värda att bortse från. Vi är de vi är och det är sällan värt att ändra på något så grundläggande som personlighet för att bli omtyckt av alla. Vi kan inte offra oss för ”klicket”. nbsp;

Du kan inte älska alla, och alla kan inte älska dig. Det är våra brister som gör oss unika och det är de människor som accepterar just dina som blir de närmaste vännerna och kanske även din partner. Resten är inte dina vänner för livet, på samma sätt som du inte är deras. Den som du är kär i, men som inte känner motsvarande känsla, är inte din rätta partner, och du är inte hens. Det beror inte på att det är fel på någon av er. Det beror på att ni är olika.