Har valborg förlorat sin mening och charm?

I vårt avlånga land har alla utom göteborgarna tagit till sina hjärtan traditionen att den sista april sätta eld på en rymlig hög med löv, kvistar och annat vanligt kompostmaterial för att hälsa våren välkommen efter en fasligt lång vinter. Ingenstans firas detta lika högtidligt som i universitetsstäderna Uppsala och Lund. Här har dock själva lövhögsbrännandet en underordnad roll. Med början flera dagar innan själva Valborgsmässoafton ägnar sig studenterna åt ett hejdlöst firande av Skvalborg, Kvalborg (även Malborg sägs ha förekommit sporadiskt) och självaste Valborg med omåttliga mängder både alkohol och körsång. Vi förlåts för att vi tror att Valborg har kommit till för att sätta blivande akademikers stämband och levrar på hårt prov. Och som ett festligt sätt att göra sig av med trädgårdsavfall. Men så är icke fallet!

Innan häxkonster och trolldom förbjudits av de logiskt tänkande var Valborg häxornas främsta festkväll. Med mat och dryck, dans och könsumgänge njöt dessa samhällets olycksbarn för fulla muggar med Hin håle i Blåkulla. Detta hade förvisso redan gjorts på Skärtorsdagen, men det kan aldrig bli för mycket av det goda här i livet. Det var för att hålla dessa syndiga gummor och gubbar borta från anständigt folk som kasarna började tändas den Heliga Valborgs kväll. Med tanke på utarmningen av häxbeståndet verkar det ha fungerat – så väl att vi faktiskt glömt denna ursprungliga mening bakom den allmänt accepterade pyromanin.

Säkert är också ändlösa fylleslag, ostämd studentsång och hutlösa upptåg i redlöst tillstånd bra metoder för att hålla alla levande ting borta, men det historiska underlaget för denna vördade tradition är något tunnare. Faktum är att smyckat med lite satanisk symbolik så tål vilken nation som helst liknelsen vid en ohelig sabbat.

Nu, när häxor skyddas av samma lagstiftning som alla andra väsen, borde Valborg återfå något av sin (någorlunda) egentliga mening och – viktigast av allt – lite av sin gammaldags charm. Så länge häxorna håller sig inom den uppluckrade anständighetens ramar anser jag det fritt fram för dessa trollkunniga missfoster att under ledning av Fan själv bringa lite mystik över Valborgsnatten och ge de stackars igelkottarnas hem en anledning att brännas upp till allas vår glädje. Det är ju oavsett inte värre än Ekonomikumparken efter klockan 22.