Hur jag slutade spränga kassaskåp och blev dynamitard
Dynamitard är den finare, mer officiella, benämningen på någon som åtminstone delvis livnär sig på att spränga kassaskåp. Tyvärr har denna gamla och mycket ärorika yrkeskategori tillsammans med dess speciella lingo försvunnit i och med samhällets fördärvliga digitalisering; men däremot har andra och nyare yrkeskategoriers fackspråk bara utvecklats och invecklats vidare. Omoraliska IT-ingenjörer har tagit över kassaskåpssprängarnas roll som det främsta hotet mot hederliga medborgares svettigt förvärvade förmögenheter. Det är också därför som deras facktermer har kommit med på senaste års nyordslistor, medan äldre begrepp på facksvenska med tiden har fasats ut.
Den ibland ytterst tveksamma nyttan med fackspråk gör sig kanhända som bäst påmind vid kontakt (frivillig eller ej) med statens förlängda tentakler. På vackraste klingande kanslisvenska kan du exempelvis få veta att just du på grund av diverse omständigheter inte har rätt till ekonomisk ersättning vid längre tids sjukdom. Men då såklart i omskrivelser som tvingar dig till att ta kontakt med ett juridiskt ombud, som med tydlig överlägsenhet i sin dryga stämman får förklara den trista sanningen för dig på simpel lågsvenska. Då skulle det inte sitta helt fel att sno lite dynamit från en närliggande byggarbetsplats och med en jäkla smäll få lite kosning till krogen. Men såvida man inte har en examen i datateknik eller dylikt (alternativt har tillgång till en tidsmaskin; se tidigare kåseri av undertecknad på detta tema) så är det hopplöst att analogt råna sig till större summor i dagens cybervärld. Inte ens äldre belevade damer i äkta päls och med tjugo-trettio rader skimrande pärlor i strypgrepp om halsen bär längre med sig tjocka sedelbuntar till ICA Nära.
Kan då vi, vanliga tröga medborgare i detta byråkratiska paradis vi i dagligt tal kallar Sverige, någonsin komma undan denna språkliga förbannelse, lika oförståelig för medelbegåvade medelmåttor som någonsin fikonspråket? Ja, det kan vi! Obligatorisk lusläsning av Svenska Akademins ordlista (SAOL), Svensk ordbok (SO) och Svenska Akademins ordbok (SAOB) från förskolan till sista året på gymnasiet! Där har vi formeln för att få med även människan i detta förtryckande och grymma samhällsmaskineri vi byggt upp sedan Axel “Chefen” Oxenstiernas tid som förmyndare över hela svenska folket. På så vis har vi också löst det bekanta problemet med att barnen lär sig så mycket onödiga dumheter i skolan, såsom samhällskunskap, naturkunskap och idrott. All deras vakna tid kommer nu att gå åt till att lära sig det svenska språket bättre än till och med Horace Engdahl. Att Sverige till slut blir en nation uteslutande befolkad av naturlyriker, deckarförfattare och tidningskåsörer löser säkert AI. Hen verkar vara mycket mångkunnig och ganska billig i drift. Win-win, som man säger på börsmäklarnas egendomliga språk.
