Laglöshetens dag

Under detta anarkistiska dygn ska man inte bli förvånad om man till exempel hamnar på en fest där en främmande kille ligger och sover under köksbordet medan ett lättklätt sällskap muntert plaskar omkring i badkaret, ackompanjerade av andra gästers symfoniska skvalande från den intilliggande toastolen. Kul? Bedöm själv.
Under mina första år som Uppsalastudent lockades jag inte alls av valborgsfestligheterna. Jag har alltid haft svårt för såväl trängsel som ritualer (typ synkroniserad mösspåtagning) och därför brukade jag fly tvärs över viken till Åbo, där man också firar valborg men inte med riktigt samma frenesi.

Men sedan hände något som skulle förändra mitt liv. Jag träffade min vän L, en ivrig förespråkare för lekar, sånghäften, maskerader och ystra upptåg. Och efter att min värsta skepsis lagt sig insåg jag att i rätt sällskap, och med rätt glimt i ögat, är det riktigt roligt att sitta på en presenning i Engelska parken och skråla snapsvisor av typen det var en stoooor pitt, en lång och kraftig och tung. L och hennes likasinnade anförvanter hade, och har fortfarande, för vana att börja planera sista april sisådär ett halvår på förhand. Traditionerna är viktiga: det ska vara frukost och sillunch och champagnegalopp och på kvällen ska man grilla någonstans (om man nu inte har däckat innan dess). Forsränningen, däremot, har inte haft så hög prio för oss - man kan ju istället beskåda hela spektaklet i efterhand på den eminenta kanalen Uppsala-TV.

Till de rookies som i år ska ge sig ut i valborgsvimlet för första gången kan jag ge följande råd:
1) Drick inte en halv flaska brännvin klockan tolv på dagen.
2) Stjäl inte en främmande människas kycklinglår från en grill.
3) Börja inte debattera Israel-Palestina-konflikten med backslick-nissar som redan är arga på dig för att du spillt ut deras öl.
4) Börja förresten inte debattera någonting över huvud taget.
5) Sist men inte minst: om du avskyr alkohol, hatar hålligång, och inte uppskattar att vara den enda Homo Sapiensen bland en samling neanderthalare, gör dig själv en tjänst och åk från Uppsala. Ty Valborg är en mäktig organism, likt en jätteamöba vältrar hon sig över staden och slukar invånarna med hull och hår. Hon skonar ingen. Hon känner icke betydelsen av ord som måttlighet och lagom. Valborg är over-the-top, Valborg är allt-eller-inget, Valborg är en krävande, utmattande kraft. (Och ibland alldeles... alldeles underbar.)