Vik hädan student
Hur enkelt är det inte att vara studentkrönikör i Uppsala?
Att skriva om cyklar eller inte skriva om cyklar, det är frågan. Eller om stereotyper. Alltid lika tacksamt att reproducera institutionernas subkulturer. Särskilt om man driver med sin egen humaniora-kofta. Låt mig citera filmfiguren Borat: NOT (Och därmed använda krönikörtricket nr 1: att väva in populärkulturell referens. Garanterad icke-elitistisk framtoning.)
Nej, att representera studentkollektivet med pluralismen i behåll är faktiskt inte så lätt. Vad har vi egentligen gemensamt förutom att vi använder Wikipedia som informationskälla fastän vi inte borde? Svarslös kollar jag upp ordet Student på Wikipedia.
Studentoveraller och galna upptåg? Jag känner mig genast förminskad. Dessutom - här i Uppsala är väl overallföraktet mer utbrett än användandet av plagget? I Storbritannien och USA verkar de däremot vara mer samstämda. Där är det tydligen vanligt att studenter stjäl och innehar trafikkoner. Så vanligt att det år 2002 deklarerades en trafikkons-amnesti vid ett universitet i Skottland, då studenter erbjöds att lämna tillbaka stulna trafikkoner utan rädsla för repressalier.
Salig över upplysningen blir jag plötsligt missnöjd med Uppsalastudenternas påhittighet. Varför har inte vi något sånt gemensamt? Var är alla practikal jokes och ordskämtsbaserade tokigheter? Var är studenten som använder sin examen i eget företagande till att marknadsföra budget-Grevén Studentik-ost?
Vik hädan skriker jag då jag upptäcker att jag blivit besatt av schablon-studentikosa demoner. Nej, finns det en studentkultur, låt det hellre vara hängivenhet åt att lära sig ett ämne (fortfarande Wikipedia) än dåliga skämt som förenar.
Om vi nu nödvändigtvis ska buntas ihop. För slutar inte försöken att ringa in ett student-Vi ändå bara i generaliseringar? När ska student sluta vara synonymt med tokrolig? Jag längtar den dagen.
- Studenter är ett Vi som förlorar sin mångfald så fort det benämns, mumlar jag för mig själv. Och med denna olidliga präktighet lämnar jag mina läsare med sura uppstötningar i halsarna. Kollektiv avsmak är också en gemenskap
