Byråkrati och hjälplösa studenter
Jag sitter mittemot en amper man i femtioårsåldern som har titeln Dean of College. Jag är på hans kontor för att diskutera varför jag helt plötsligt har blivit struken från de masterkurser jag först blivit inskriven på av universitetet. Han upprepar på uttråkad RP-engelska samma, för mig obegripliga, mening om och om igen:
- The university cant be blamed. I cant be held responsible for a mistake made by one of the universitys employees.
Problemet består tydligen i att masterkurserna är dyrare än de som omfattas av mitt utbyte och vad jag är kvalificerad/överkvalificerad för spelar ingen roll. Förresten ska jag vara tacksam över att jag är här överhuvudtaget och om jag bråkar ska jag veta att de i framtiden måste se över sitt utbyte med Uppsala universitet.
Jag sitter med uppspärrade ögon och fattar ingenting. Varför är den här mannen så oempatisk, och hotfull. Varför kan han inte ens medge att jag som student får betala för ett misstag som Edinburgh University har gjort.
Det handlar inte bara om självrättfärdighet utan (som vanligt i UK) om pengar. I Edinburgh betalar man olika mycket i tuition fees beroende på var man kommer ifrån, men det handlar om mellan cirka 1500 och 10 000 pund per termin. Dessa fantastiska summor hindrar emellertid inte universiteten från att behandla sina studenter som skit.
Fiona från Irland var två dagar sen med betalningen. Att hon både hade skrivit och ringt till universitetet för att förklara hjälpte inte. Fionas studentkonto stängdes ner och hon ströks från alla kurser hon var inskriven på. Just nu går hon igenom hela den byråkratiska process som krävs för att få sitt konto och sina kurser tillbaka, men ingenting händer förrän pengarna är i systemet och det tar tid.
Min vän Alex från Singapore är en av dem som betalar mest. Eller ja, hans pappa betalar. Därför är det också hans pappa som bestämmer vad han ska läsa. Eftersom det inte heller finns några lån för studenter vars föräldrar tjänar över en viss summa pengar per år, och studenterna därmed är beroende av föräldrarna för försörjning, bestämmer Alex pappa även över Alex fritid.
I Sverige har vi hittills lyckats undvika avgiftsbelagd universitetsutbildning, vilket är tur eftersom ett sådant system måste vara världens sämsta idé. Förutom det uppenbara faktum att det utestänger människor från universiteten, tvingar det studenter till beroende på flera plan. Att systemet dessutom är paralyserat av sin egen byråkrati gör studenterna hjälplösa, vilket knappast blir bättre av en asymmetrisk språksituation:
- Jag har bara blivit hänvisad från person till person och ingen vill ta i problemet, halvgråter jag på The Dean of Colleges kontor.
- Du har inte blivit hänvisad, svarar han. Människor har varit villiga att ge dig av sin dyrbara tid.
- Vad jag inte förstår, säger jag, är varför det inte finns något som helst utrymme för flexibilitet.
- Jaha, säger han, om ditt svenska universitet är så flexibelt så kan du ju överväga alternativet att åka hem.
Malin Nauwerck läser andra året på masterprogrammet i litteraturvetenskap (Comparative literature) på University of Edinburgh, Skottland.
