Knapert

I detta nummer inleder vi en serie om internationella Uppsalastudenters villkor, och i första delen intervjuar vi några av de som inte jobbar på nation för att träffa folk, utan för att betala hyran och vara till så lite last för sin familj som möjligt. Det kan bli ganska många sena kvällar i disken för att klara sig, och studierna blir lidande. I förlängningen även ens välmående: många som uppsöker Studenthälsan berättar nbsp; om stressen för att få ekonomin att gå ihop – och ångesten när den inte gör det.

Finns det en bov att hänga ut?

Den nyss avgångna regeringen som infört avgifter för utomeuropéer? Inte egentligen. Nästan tvärt om, eftersom denna ändrat sammansättningen på gruppen som kommer hit. De som inte har råd med terminsavgiften är inte längre här, och kanske har de internationella Uppsalastudenterna aldrig varit så välbärgade som nu. (Frånsett en liten grupp stipendiater, och denna skulle självklart kunna vara betydligt större. En nytillträdd regering borde dock tänka över om det verkligen är rimligt att ta denna summa från biståndspotten.)

Uppsala universitet? Antagligen inte. Som en intervjuad representant säger kan de inte kan fixa extrajobb åt studenterna. Inte heller kan de sänka levnadskostnaderna. Det de gör idag, berätta att det är jättejättesvårt att få jobb i Sverige och att man verkligen måste ha sin inkomst tryggad innan man kommer hit, är kanske allt de kan.

Nationerna? Njä – ofta är de ensamma om att över huvud taget ge en chans till extrainkomst. För många internationella är de 30 kronorna i timmen från diskjobbet räddningen.

Knapert med bovar alltså, och svårt att ställa någon till svars för typ globala orättvisor.

Det gör det inte mindre viktigt att skildra situationen.

Artiklarna i serien kommer att finnas på engelska – och vi vill gärna ha er hjälp att sprida dem till alla som berörs. Är du internationell student och vill berätta om dina villkor i Uppsala? Eller känner du någon som skulle vilja? Vi tar tacksamt emot era berättelser.