På vems bakgård?

Jag har saknat er. Först gjorde jag det inte alls – ni vet, det är som när ens kombos plötsligt drar iväg samtidigt: gött. Att alltid ha bott med vänner har fått mig att älska att vara ensam hemma. Ett tag. I ungefär två dagar är det fantastiskt att sjunga högt, ta all plats och vänta med diskberget. Sedan blir det ensamt. Så är det för mig som ickestudent när staden dör i juni. Jag älskar all plats och tystnad som plötsligt blir – men snart blir det ensamt.

Så nu sitter jag här och myser, och har till och med öppnat kontorsfönstret trots att hundratals reccar med rullande högtalare och oförståeliga ramsor (vädjan till nollningsledare: håll en artikulationsövning ) drar förbi utanför. Eller kanske just för att de gör det.

Bostadssituationen får som vanligt sin beskärda del av utrymmet i höstterminens första tidning, och ett ställe det faktiskt byggs på just nu är Kantorsgatan.

Utmärkt, tycker säkert många i de milslånga bostadsköerna, men bland de redan boende i området är det inte bara glädjerop. Grönområdena krymper, ljuset skyms, och bullret har varit påfrestande. Dessutom kommer nbsp; många av de nya hyresrätterna av allt att döma ändå inte bli studentbostäder – och betydligt dyrare än de i resten av området.

På tal om dyra bostäder: I vår bostadsspecial har vi även satt ihop en bostadsbidragsguide som kan ge dig mycket extra klirr i kassan. Alltså: mycket, och det gäller många av er. Det borde vara lika självklart som att söka csn-bidrag, bara gör det.