Var vi lägger våra timmar

I samhället i stort är drygt hälften av alla människor ideellt engagerade. Bland Uppsalastudenterna är det helt säkert fler: var och varannan lägger minst halva sin själ i kårer, nationer och programföreningar – och i projekt utanför dem. Ergo 5 2016 handlar om dem: en ordförandeduo som skjutit upp sina examina två år för någonting som helt säkert sträcker sig bortom ”det ser bra ut på cv:t”, studiebevakarna som inte hinner flexa ut sin övertid, de nationsaktiva som, även om många just nu upplever en dipp i engagemanget, lägger väldigt många timmar på verksamheten. Och varje vecka rapporterar ergo.nu om någon som drar ihop en demonstration, startar en feministisk förening på Teknat eller organiserar en jättestor löptävling för studenter.

Men i det överdådiga utbudet av roliga och utvecklande saker att ta sig an finns de som inte verkar locka riktigt lika mycket, eller snarare lika många – för de som bryr sig bryr sig verkligen. (I Uppsala studentkår är detta för övrigt saker som att sitta i fullmäktigemöten och engagera sig nbsp; i tidningsutskottet.)

Att sitta i en hyresgästförening verkar vara en sådan. Någonting vi förvånansvärt ofta stöter på i studentbostadsområdena är lokala föreningar där två och en halv eldsjäl driver verksamheten och har svårt att dra ihop ett årsmöte. I samma område som en grupp ”ockuperade” gemensamhetslokalerna, till exempel, fick föreningen knacka dörr för att få någon att vilja sitta i en styrelse och representera de boende. Och det finns fortfarande ingen aktiv hyresgästförening där. När det sker någonting som de flesta antagligen skulle tycka är en uppenbar försämring är det lite tråkigt att det ser ut såhär.

Nu går på jag på tjänstledighet ett halvår, för att skriva på mina egna saker och gå en kurs. Och kanske engagera mig i någonting – kanske sluta låtsas att jag inte ser mailen om att min idrottsförening behöver folk till styrelsen, till exempel.

Ta hand om varandra och ha en skön sommar