Tolstoy behöver vara närvarande

De flesta som sett Viktoria Tolstoy live är nog överens om att det är magiskt att uppleva all kraft och alla nyanser hennes röst har att uppbringa. Det har sällan, om någonsin, lyckats komma fram fullt ut på skiva. Dels för att den naturliga nerven som ett liveframträdande automatiskt ger är borta. Men också på grund av ett ofta ganska tråkigt låtmaterial.
På My russian soul har klassiska alster av bland andra Tjajkovskij och Rachmaninov, samt ryska folksånger arbetats om till en ganska såsig, obestämd form av jazz som varken låter särskilt rysk eller personlig. Det som halvt räddar skivan är inte oväntat Tolstoys sånginsats, som även om den inte kan matcha sig själv live ändå imponerar.