Småsuddig men precis

När man lyssnar på Jonathan Johanssons singel En hand i himlen är det svårt att inte fundera på hur mycket som pågår i Uppsalas mörka källarstudios som aldrig når omvärlden. Johanssons melankoliska elektropop är inspelad i Uppsala och tycks ha trampat samma underjordiska gångar som Nordpolens debutalbum På Nordpolen gjorde innan det dök upp och lyfte som En hand i himlen nu gör.
De två låtarna påminner om en elektronisk variant av Thomas Andersson Wij. Texterna är dock mindre exakta och musiken både mer inställsam och mer svårtillgänglig på samma gång. Som en småsuddig men precis manual i begreppet indie.