Progrocken under återhämtning

För inte så många år sedan var den ståtliga internationella progrocken (ej att förväxla med svensk politisk progg med två g) en utrotningshotad art. År av medial negligering hade förpassat symfonirocken till en underjordstillvaro för ett fåtal invigda. Men så kom internet och därmed en störtflod av kreativitet. Runt planeten spelas åter bombastisk självförtroenderock i sjutakt. Bland de färskare utövarna finns Stockholms Maze Of Time, vilka av sitt nya album att döma räknar utrikiska storheter som Genesis, Pink Floyd och IQ till sina influenser, men även Uppsalas progvärldsomseglare The Flower Kings. Vad innebär det? Ja, en synnerligen ambitiös rockmusik, tidvis meditativ, stötvis hård och intensiv, förgylld av stiliga sångarrangemang och skapad av en kvintett som tar sig själva på stort allvar, men inte väjer för att med glimt i öga namedroppa gamla hjältars låttitlar.
Arrangemangsmässigt är Lullaby For Heroes närmast en fullträff, men med några strålande undantag (lyssna särskilt på det underbara titelspåret) missar Maze Of Time de odödliga melodierna. Vässa dessa till nästa gång