Sean Paul höjer tempot

Sean Paul tar ett kliv framåt på karriärstegen, med den 20-spårigt långa skivan Imperial Blaze, där producenten Stephen McGregor har gjort en betydelsefull insats, med sina uppskruvade upptempolåtar som bitvis gett Sean Paul en ny och föryngrad energi. Ett strategiskt drag från de inblandade, som känns fräscht och rätt i tiden. Föga förvånande är dock att denna samling dancehalldoftande stycken musik består av ganska uppstyrda partyvänliga klubbhits, utan större detaljrikedom, oförutsägbara crescendon eller diminuendon och överraskningar. Artisten bjuder emellertid in lyssnaren till storslagen privatfest med öppna dörrar, och skivan innehåller bland annat på den repetitiva dansplågan Lace it, upptempoös i stringenta She Want Me, det hitiga spåret Evening ride och den flörtande smörsången Now that I’ve got you love.
Sean Pauls planer sedan förra skivsläppet 2005, då han tillkännagav att nästa mål var att göra något djupare och mer seriöst till kommande skiva - här snackar vi om det bekanta begreppet budskap, som så många artister önskar försöka förmedla genom sin musik - verkar ha gått rakt i stöpet. För den här skivan drar åt ett annat håll. Förändringen som skett budskapsmässigt är föga seriös. Snarare handlar Imperial Blaze om en renodlad klubbplatta i den hårdare dancehallens skola. Segheten och den lätta flyktigheten, som följt Sean Paul i hans tidigare musikkarriär är nästan som bortblåst. Och det är bra.
Istället möts jag av ett betydligt mer fokuserat grepp, där helheten och kvaliteten känns relevant. Artisten Sean Pauls ofta ytligt monotona stämma känner vi igen sedan flera tidigare produktioner. När han är tillbaka med Imperial Blaze bjuder han på ännu mer glitter, glamour och girls. Den som förväntat sig andra musikaliska tongångar från denna rappa jamaican behöver inte göra sig besväret att lyssna på Imperial Blaze.