70-tal i nytt århundrande

Det har påståtts att Skellefteås unga 70-talsfreaks Black Bonzo blivit hårdare. Och...ja, det må väl vara hänt. Ett högre tryck på gitarrer, trummor, orglar – allt – slår en, när man som lyssnare ställer nyverket mot dess två äldre syskon.
Men det är inte härdan som står i zenit när “Guillotine Drama” fördelas ur högtalarna, utan snarare den än mer markerade förmågan att ur en övertydlig kärlek till 70-talet göra något som faktiskt låter genuint eget. Visst hör vi Uriah Heep, Beatles och Camel, men varje melodislinga, varje text är tvivelsutan 100 procent Bonzo. Verk som “How Do You Feel?” och den San-Fransisco-1968-doftande “Tell Me the Truth” vittnar dessutom om en stegrande kompositorisk hantverkskunskap. Härvidlag kan Black Bonzo med fördel liknas vid Gävles symfrockstorheter Beardfish.
Sedan går det inte heller att blunda för det föredömliga instrumenttrakterandet, kopplat till vokala parader ibland snubblande nära briljansen hos ortsfränderna i Moon Safari.
Grädde på moset: Genomtänkt omslag av ett slag så underhållande att man tror det är 1968 på nytt.