Parken lovar ös på V-Dala

− Alla höll på med musik. Det var liksom det man gjorde i Uppsala, säger Pelle Lindroth alias Parken.
Han minns tillbaka. Replokalen i Ungdomens hus, kompishänget på Café Genomfarten, tillhållet nere i S:t Persgallerians P-hus och hur han som 13-åring började skriva låtar.
− Mina låtar, särskilt första skivan, handlar mycket om att längta bort. Om att hitta en väg bort från Uppsala. Alla flyttade eller blev studenter. Och studentgrejen var inget för mig.
I 20-årsåldern tog han steget och flyttade några mil söderut, till musiknavet Stockholm. Det var också här musikkarriären tog fart på allvar när han spelade i banden Moder Jords Massiva och The Chrystler. Och visst var det kul att spela tillsammans med andra, i band. Men drömmen om soloprojektet fanns alltid där. Om att få sjunga och spela egna låtar på sitt eget sätt. År 2007 föddes Parken. Ett musikprojekt där Pelle Lindroth står i centrum med vardagsnära alster skrivna på svenska. nbsp; Första skivan, ”Länge leve Parken”, blev en samling sånger fyllda av eurofori och nostalgi. Han omskrevs som en mer elektronisk Håkan Hellström.

Nu i september släpptes skiva nummer två, ”Framtiden var här”.
− Den är lugnare och mer tillbakalutad. Ljudbilden är tjockare och är nog lite svårare att tränga in i än första skivan.
Framför allt är den inte nostalgisk. Istället för att behandla sin sökande ungdomstid berättar han om sig själv idag.
− På förra skivan romantiserade jag till hundra procent. Jag har slutat med det. Nu har jag familj och lever mer i nuet. Ändå är skivan ganska mörk.
När Pelle Lindroth inte håller på med musiken jobbar han med personer med funktionsnedsättningar.
− Det är skönt att göra något annat också. Och det går inte att klara sig ekonomiskt som artist idag.
Vad kan vi förvänta oss när vi ser dig på V-Dala?
− Det blir party och massa ös. Vi älskar att spela live

nbsp;