Lekfullt, varierat och starkt

För mig var första delen I ep-trilogin “Jamaicagrejen” en besvikelse. Konceptet att betongreggaebandet, som var pionjärer när det kommer till att blanda hiphop och reggae, åkte till baktaktmusikens hemland och slöt upp med legendariska producenter King Jammy och Sly amp; Robbie lät nästan för bra för att vara sant. Resultatet blev en första ep som var helt okej, men svagare än man är van vid från Labyrint.

På del två repade det sig och när ”Jamaicagrejen (Del 3)” fullbordar projektet blir slutsummeringen en samling låtar som är nästan lika lekfullt, varierat och starkt som Labyrints två tidigare album. Jag hade fortfarande högre förväntningar, men konstaterar ändå att det inte går att värja sig från AKI:s kulspruterap på ”Räp paus”, Jaccos perfekta sång på ”Gården”, de sköna dancehallrytmerna i ”Odräglig” och King Jammys och Sly amp; Robbies självklart stabila insats på kompet.