Klassklyftor i bondesamhället

Att landsbygden i det tidigmoderna Sverige präglades av ekonomiska skillnader är allmänt känt. Men vilka orsaker hade ojämlikheten? Och hur förändrades de ekonomiska skillnaderna över tid? För att komma närmare svaret på den frågan har Jonas Lindström undersökt individers och familjers resurstillgångar mellan år 1620 och 1820 i socknen Björkskog i Västmanland. En viktig förändring skedde i böndernas sätt att nå balans mellan produktionsmedlen och arbetskraften, menar han.
- Det spelar ingen roll hur mycket åker man har om det inte finns någon som kan plöja och så. Det intressanta är hur man gör för att uppnå den här jämvikten.
I ett samhälle helt utan arbetsmarknad består arbetskraften av familjen. Hushållets produktion kommer då att röra sig i cykler: den ökar i takt med att barnen växer och kan arbeta mer men minskar när de blivit så stora att de flyttar hemifrån.
- Motsatsen är att jag kan kalla in Torparlasse när jag behöver extra arbetskraft.
Det var precis vad som skedde i Björkskog. De rikare böndernas användning av extraarbetare utifrån ökade under perioden, vilket möjliggjorde en omfördelning av resurser som inte hade med familjecykeln att göra. Samma effekt gav systemet med drängar och pigor som bodde och arbetade permanent på gården.
Skatter och arrendeavgifter var en annan faktor som påverkade de ekonomiska skillnaderna. I praktiken var det nästan omöjligt för statsmakterna att ta ifrån bönderna allt som de inte behövde för att överleva.
- När staten behövde extrainkomster - som på 1620-talet, när man skulle ut i Europa och kriga - då införde man mer specifika skatter, där man gick runt och räknade böndernas kor, hästar och grisar. Men snart lades systemet ner, bland annat med argumentet att bönderna ändå gömde undan sina tillgångar.
Istället infördes en schablonavgift. Eftersom den inte motsvarade exakt vad bönderna producerade slog den ojämlikt mellan olika hushåll.
- De som hade bra gårdar och låga skatter satt ganska säkert, medan de som bodde på små gårdar med högt räntetryck hade det svårare.
Vissa bönder kunde alltså bygga upp ett överskott. Ändå tycks faktiskt inte ojämlikheten mellan bondehushållen i Björkskog ha ökat nämnvärt under 1600-talet och 1700-talet. Till skillnad från näringsidkare i ett kapitalistiskt system investerade de välbeställda bönderna nämligen inte sitt överskott i produktionen för att på så sätt bli ännu rikare. De delade upp sina gårdar istället.
- Det var ofta grundat i en arvsproblematik. De som hade flera barn ville gärna ge alla varsin del av gården.
Ett annat sätt att använda pengarna var att låna ut till behövande och på olika sätt stärka sin sociala ställning i bygden.
- De som levde på ett överflöd kunde ägna sig åt andra saker, som att döma i häradstinget eller sitta i riksdagen. De blev inte rikare men fick en sorts social makt. Folk blev beroende av dem och de vidgade sitt nätverk i närområdet, vilket var jättebra när det var dags för barnen att gifta sig till exempel. Den andra aspekten av det är att de fattiga inte slogs ut. De kunde ta lån för att fylla ut luckor i sitt resursinnehav.

Men även om inte klyftorna inte växte mellan de landägande bönderna ökade ojämlikheten bland landsbygdens befolkning som helhet. Präster, adel och borgare lade beslag på mycket av den bästa jorden, på böndernas bekostnad.
- Björkskog ligger nära Arboga. Där fanns det många rika köpmän som investerade i jord när de fick pengar över. På så sätt flyttades en del av böndernas överskott över till jordägare som ofta inte själva brukade jorden.
Å andra sidan kunde bönderna utnyttja den växande gruppen torpare och jordbruksarbetare - människor som antingen var jordlösa eller hade för lite mark för att försörja sig.
Varifrån kom då de jordlösa människor som dök upp under 1700-talet? Rimligen måste de ha varit ättlingar till bönder, men mer exakt är frågan svår att besvara, säger Jonas Lindström, bland annat eftersom de jordlösa flyttade mycket och därför inte går att följa över tid.
- Medan den jordbesittande gruppen är relativt lätt att studera är den här torpargruppen är flyktigare och mycket svårare att få grepp om. Man vet att de finns där och att de är fattigare, men inte så mycket mer.

Jonas Lindström försvarar sin avhandling Distribution and Differences: Stratification and the System of Reproduction in a Swedish Peasant Community 1620-1820 den 21 november.