Joakims studiemedel ska räcka till hela familjen

Leksakerna utanför dörren avslöjar att studentlägenheten på Djäknegatan befolkas av en barnfamilj. 3-årige Frans-Folke öppnar när vi ringer på, men försvinner snart iväg till teven och Doctor Snuggles. Över en kopp kaffe i köket berättar hans föräldrar om den knipa som familjen har hamnat i.
Jenny Lönneborg blev färdig arkitekt den 20 februari i år. Hon anmälde sig genast på Arbetsförmedlingen men har ännu inte fått något arbete och det är inte klart om hennes praktik på ett arkitektkontor förra året ger henne rätt till a-kassa. Sedan ett par månader är maken Joakim Lönneborgs studiebidrag med barntillägg samt barnbidraget till Frans-Folke hushållets enda inkomst. I slutet av februari, när de pengar som Jenny Lönneborg lagt undan från sitt studiemedel under hösten var slut, började den ekonomiska situationen bli akut. Hon såg sig tvungen att ansöka om socialbidrag.
- Det tar emot. Det är lätt att säga till andra att de har rätt att söka, men när det gäller en själv känns det som att man har misskött sig, slarvat på något sätt. Rutten kände jag mig.
Beskedet från socialtjänsten blev dock blankt nej.
- Först fick jag svaret att som student kan jag inte söka socialbidrag. Jag sade att jag är ju inte student längre. Nej, men din man är det och då har du inte rätt till socialbidrag, svarade de. Det känns helt vansinnigt. De antar alltså att Joakim ska kunna försörja mig och Frans-Folke och betala en hyra på nästan 6 000 kronor med sitt studiemedel.
För att klara sin försörjning har de fått lov att låna pengar av Jenny Lönneborgs mamma.
- Jag tänker på andra i den här situationen. Om man inte har någon att låna av, vad gör man då? Det måste finnas någonstans dit man kan vända sig.
Joakim Lönneborg fortsätter:
- De här reglerna är lite konstiga om man nu vill få folk med studieovan bakgrund att börja plugga. Det är nästan som att man måste ha bra uppbackning hemifrån för att kunna studera.

I det skriftliga beslutet att avslå ansökan om socialbidrag från den 16 mars står det så här: Joakim är studerande och enligt Uppsala kommuns riktlinjer har studerande generellt inte rätt till ekonomiskt bistånd under en pågående studieperiod. Som ytterligare skäl anges att Joakim har ett eget företag.
- Mitt företag har inte haft några inkomster eller utgifter under de senaste två åren, så det borde ju inte spela någon roll, säger han.
Vilket stöd har då beslutet att neka familjen Lönneborg socialbidrag i kommunens egna styrande dokument? Eva Egnell är ansvarig för Uppsala kommuns riktlinjer för försörjningsstöd. Hon kan inte kommentera det enskilda fallet, men slår fast att det inte är ett tillräckligt skäl att neka en arbetslös person socialbidrag för att den andra parten är studerande.
- Utifrån den beskrivning du ger skulle jag inte ha gjort en sådan bedömning, med reservation för att det kan finnas andra faktorer som jag inte känner till, säger hon, och hänvisar till följande formulering i riktlinjerna: Vid bedömning och beräkning av ekonomiskt bistånd för familjer där den ene studerar och den andre är arbetslös ska familjens gemensamma inkomster och kostnader räknas och en eventuell komplettering beviljas för hela hushållet.
Hur kommer det sig då att en handläggare på socialtjänsten fattar ett sådant här beslut?
- Just när det gäller studerande kan det vara lite knepigt. Det står ju i riktlinjerna att utgångspunkten är att den som studerar ska klara sig själv, men med vissa undantag. Då kan det vara lätt hänt att man ger avslag med den motiveringen. Men även om den studerande ska klara sin försörjning med studiemedel bör en bedömning göras om han eller hon kan avsluta sina studier och börja arbeta för att på så sätt kunna försörja familjen. Hänsyn ska tas till vilka möjligheter som finns att få ett arbete.
Hur kan man undvika att liknande situationer uppstår igen? Behöver riktlinjerna förtydligas?
- Nej, jag tycker inte det. De får inte formuleras för snävt. Däremot är det viktigt att vi har återkommande diskussioner med personalen kring tillämpningen i praktiken.
Från det att beslutet togs har familjen Lönneborg tre veckor på sig att överklaga.
- Först tänkte vi överklaga, men nu vet jag inte ... man blir så trött på allt tjafs, det blir en lång procedur och man vet ändå inte vad det ger i slutändan, säger Jenny Lönneborg.