Med den egna rösten som verktyg

För ett antal år sedan drabbades sångerskan och röstpedagogen Kristina Lund av knutor på stämbanden. Beskedet kom som en överraskning, då hon alltid varit väldigt noga med att värma upp och använda sin röst på rätt sätt när hon sjöng. Det hon inte visste var att hon inte skulle använda rösten på samma sätt när hon talade. Det felaktiga sättet att tala ledde till att hon fick knutor på stämbanden och hon blev tvungen att gå till en logoped. Redan efter några veckors färdighetsträning började hon få kommentarer från folk.
- Helt plötsligt kunde någon luta sig fram och utbrista Nej, men säger du det?, och då fick jag backa. Så allvarligt hade jag ju inte menat det jag sade, och det gjorde mig nervös. Ingen hade tidigare lyssnat till det jag sade, eller ställt följdfrågor. Det var något helt nytt för mig.
Kristina Lund önskar att varje människa kunde få ha den röst hon eller han har, men inser att det inte riktigt fungerar så. De flesta tycker om att lyssna till en mjuk, jämn stämma, samtidigt som många, särskilt kvinnor, har en tendens att tala snabbt och med en gäll röst. Kristina Lund berättar att de liksom trycker ihop rösten för att ta mindre plats och demonstrerar med hela kroppen. Hon pressar samman händerna samtidigt som rösten blir tunnare och högre.
- Man kan jämföra rösten med ett hus. En treplansvilla har kropp. En rund form, med bas, mellanregister och topp. Det är en röst som är behaglig att lyssna till. En enplansvilla å andra sidan är flack och platt. Vass, gäll och tunn. Det är en röst som får folk att klappa en på huvudet.
Där en kvinnas röst blir hög och gäll tenderar män att knarra (knarr: monoton, energilös stämma). Kroppsspråket är nära sammankopplat med rösten, varför kvinnor ofta framstår som nervösa och män som uttråkade.
- Röstbeteende och kroppsspråk bör hänga ihop, annars blir det konstigt. Men det är kanske inte så önskvärt att förmedla något man inte känner. Det stora flertalet är nog omedvetna om hur de framstår, och alla behöver inte arbeta med sin röst, även om alla kan förbättra den. Jag vänder mig i första hand till dem vars röst inte håller.

Det är inte så att man föds med en röst och behåller denna livet ut. Snarare är det så att man härmar sina föräldrar och andra i sin närhet, varför familjemedlemmar ofta låter precis likadant. Rösten är givetvis fysiologiskt betingad men den går att träna i hög utsträckning. Grunden för rösten, berättar Kristina Lund, är andningen, och sådant som påverkar den, till exempel stress och nervositet.
- Har man arbetat med sin röst signalerar man lättare trovärdighet, man blir lugnare och slipper bli ansträngd och hes. Den största vinsten är faktiskt att man blir tryggare med sin röst. Det förväntas mer och mer att man ska kunna hålla proffsiga presentationer. Vi vet alla hur tråkigt det är att lyssna på någon som håller föredrag med en monoton, knarrig stämma. Efterfrågan ökar på talpedagoger, folk börjar förstå hur viktigt det här är. Bara att få höra prata högre kan vara jobbigt i en presentationssituation. Har man inte tekniken är det inte så mycket man kan göra och det blir väldigt kontraproduktivt.

Det är vanligt med personer som går ut hårt i början av meningen för att sedan plana ut och tappa rösten mot slutet. Kristina Lund menar att dessa, och även personer som talar alltför monotont, förlorar hela grejen med att levandegöra det de säger eftersom de inte varierar tempo, styrka, intensitet och engagemang. Hon berättar om en forskare som brukade hålla långrandiga föreläsningar, men som efter att ha arbetat lite med sin röst började få positiva spontankommentarer från åhörarna. Plötsligt orkade folk hålla öronen öppna timmen ut och forskaren såg en helt ny värld öppna sig.
- Man bör dock komma ihåg att röst och personlighet ofta är intimt sammankopplade och att det kan vara känsligt att kritisera en persons talförmåga. Men jag anser att det är en demokratifråga att göra sig hörd och att göra det på ett sätt som känns och uppfattas bra.