Tro, hopp och studier

»Det bästa med att vara muslim är att man kommer till paradiset«

I bönerummet på BMC har Yasmin Khan spenderat många raster. Hon äger cirka 40 sjalar i olika färger och tycker det bästa med att vara muslim är att få komma till paradiset en dag.

I rosa skir sjal kring huvudet tar Yasmin Khan emot på BMC. Tidigare har hon läst civilingenjör på Ångström och är nu, med sina nyss fyllda 24 år, en av de yngsta doktoranderna här. Är det någonstans man kan smälta in med slöja så är det på BMC.
- Vid lunchtid ser det ut som vilket arabiskt universitet som helst, förklarar Yasmin. Det är populärt bland oss muslimer att läsa farmaceutiska ämnen, speciellt apotekare.
Vad det beror på tror Yasmin har att göra med dels statusen och dels att man blir påverkad av tidigare familjemedlemmar.
Fem gånger om dagen vill muslimerna kunna gå undan för att be. Detta var inte helt lätt när Yasmin började studera. Något avskilt rum fanns inte och när det väl fanns var det trångt, smutsigt och ofta långa köer eftersom män och kvinnor inte vill be samtidigt.
- Ibland satt jag kvar i klassrummet på rasten, men blev hela tiden avbruten när någon kom in. 2004 startade jag och ett par vänner Uppsalas Muslimska Studenter. Det första vi tog tag i var att ansöka om ett bönerum och tre månader senare stod det klart, med olika delar för kvinnor och män. Nu är det väldigt smidigt att gå ner, be och gå upp igen.

Yasmin Khan är uppvuxen i en muslimsk familj och har fått med sig sina värderingar från hemmet. I Upplands-Väsby, där hon växte upp var det ont om muslimer och Yasmin möttes ofta av nyfikenhet.
- Minst en gång per år fick jag hålla ett kort föredrag i skolan om islam. Och ofta hände det att folk ställde frågor till mig i olika sammanhang. Många förväntar sig att även barn ska kunna ha svar på allt som gäller deras tro och ofta fick jag gå hem och ta reda på mer för att kunna svara. På så sätt lärde jag mig mycket.
Så många negativa reaktioner har hon inte märkt av.
- Första gången jag fastade i lågstadiet trodde läraren att jag hade blivit tvingad till det och försökte locka i mig mat. Men det var ju något jag ville själv.
- Annars tror jag unga tjejer som bär sjal är mest utsatta. De syns ju mest. Min kompis blev utsatt för ett försök att slita av hennes sjal på öppen gata. Men de sitter rätt hårt med nålar i håret så det är inte helt lätt att slita av den, ler Yasmin.
- I Uppsala är det också ett mycket öppet klimat, anser Yasmin.
Tron får en hel del konkreta uttryck i Yasmins vardag. Hon tänker alltid på vad hon äter, försöker leta upp halalrestauranger när hon vill äta ute och går aldrig på klubbar på kvällarna. Tron ger många riktlinjer för hur man bör leva, vilket Yasmin tycker är bra. Men det bästa med att vara muslim är ändå att man kommer till paradiset, menar hon.
- Jag vill kunna tro på det jag vill utan att folk ska ha en massa åsikter. Jag tror oavsett vad andra säger, avslutar hon.

»Min tro påverkar hela mitt liv«

För Erik Åkerlund var sanningssökandet en drivkraft när han kom till katolska kyrkan i Uppsala för åtta år sedan. Nu tycker han att tron sipprar ner i allt han gör.

När Erik Åkerlund var 15-16 år började funderingarna kring filosofiska och religiösa frågor. Det var en tuff period av andligt sökande och när han väl hittade till katolska kyrkan beskriver han det som en stor lättnad. Han är inte uppvuxen i ett religiöst hem och kände inga katoliker. Ändå drogs han åt det hållet.
- Jag läste bland annat en bok av katoliken Thomas Merton som heter Kallad till tystnad och kände väl igen mig i hans beskrivning av sin uppväxt och brottning med liknande frågor som jag. Det var första gången jag tänkte tanken att jag faktiskt kunde bli katolik utbrister han leende.
När flytten gick till Uppsala och studier i bland annat teoretisk filosofi, kändes det naturligt att gå till St Lars församling, katolska kyrkan. Efter ett år, vilket är ovanligt kort tid, upptogs Erik i församlingen som en riktig katolik.
- Innan var jag förstås också med i gemenskapen, men då, för sju år sedan, upptogs jag i den fulla gemenskapen, förklarar Erik.

Han började gå i katolska kyrkans studentförening och tog efter fyra år över ordförandeposten efter en tjej som senare skulle komma att bli Eriks fru.
- Det var en väldigt bra sak med att jag sökte mig hit till St Lars skrattar Erik.
Vad är annars då det bästa med att vara katolik? Erik tycker det är en svår fråga.
- Jag har inte valt katolicismen för att jag får ut mest av det eller att det passar bäst in i min livsstil. Jag är katolik för att jag här fann sanningen. Det är sanningssökandet som drivit mig hit. Kanske är det speciellt viktigt för mig som doktorerar i filosofi, funderar han.
- En annan, mer konkret sak som jag uppskattar väldigt mycket är mässan.
Att fira mässa, ta emot av Kristi kropp och blod genom brödet och vinet, är väldigt centralt inom katolska kyrkan. Erik har svårt förklara vad han upplever där framme vid altaret.
- Det är då himlen kommer in i världen på ett konkret sätt, säger han efter en lång stund av eftertanke. Det är en djupare gemenskap med Gud. Man får helt enkelt komma hit och en dag uppleva det själv
- Min tro påverkar hela mitt liv, på olika sätt, berättar Erik. Det är svårt att urskilja vad som är vad. Tron sipprar liksom ner i allt. Det är viktigt att se Gud i vardagen, i andra människor, i arbetet, tycker Erik.
Han möter oftast nyfikenhet när folk får reda på att han är troende. Ibland får han frågor och då försöker Erik skapa en diskussion och inleda en dialog.
- Det kanske är lättare i en intellektuell miljö som här, menar han. Det är lättare att få till en konstruktiv diskussion när människor har en del kunskap kring ämnet.
Annars tror han att okunskapen har ökat generellt och med den även fördomarna.
- Men det finns en nyfikenhet, det märks inte minst när människor är fulla och radar upp en lista med 20 frågor kring tro, ler Erik.

»Det går att ha en relation med Gud här på jorden«

David Johansson är frikyrklig, ett begrepp som han ogillar. Han tycker det är viktigt att skilja på tro och församling och efter att bara ha gått på kristna skolor blev universitetet något av en utmaning.

När David Johansson för tre år sedan började på universitetet var det första gången någonsin han gick på en icke kristen skola. Tidigare var han vad vid att be tillsammans med sin klass och att samtalen ofta kretsade kring trosfrågor. Detta var något annat, detta blev en utmaning.
- Det kändes nyttigt att börja läsa med andra som inte delade min tro, säger David. Här kan jag känna mig rätt annorlunda. Det är lite tabu att prata om att man är kristen.
David Johansson är uppvuxen i en kristen familj, med föräldrar som jobbat som missionärer. Tre år av sitt liv bodde han i Kenya och grundskolan har han gått på Livets Ords skola.
- Tron har alltid funnits nära till hands, det är klart att det påverkat mig. Men jag tror samtidigt inte att min uppväxt varit helt avgörande utan det var först efter gymnasiet, när jag gick folkhögskola, som jag fick ta mitt eget beslut. Man kan inte bygga sin personliga tro på någon annan, menar han. Snarare har det varit mer stimulerande att träffa oliktänkande på universitetet.
Just nu har han studieuppehåll från Orientalistikprogrammet och extrajobbar i butik på Drottninggatan. Annars älskar David musik och frilansar både i och utanför Korskyrkan, där han nu är medlem. Där leder han ofta lovsångsbanden.
- Det är kul att kunna dela med sig av det man är bra på. I Livets Ord fick jag i tonåren stort utrymme för att utöva musik och vi gjorde bland annat en europaturné med vårt hiphopband till olika huvudstäder och till Euro Disney i Paris.
Under sin uppväxt fick David möta en del negativa reaktioner. Det var 80-tal, Livets ord var fortfarande en ny församling och många hade fördomar om medlemmarna.
- När vi bodde i Storvreta kunde vi få ägg och tomater kastade på våra fönster och när grannarna hade gårdsfest bjöd de inte in oss. Det var verkligen utfrysning och hade det hänt idag hade man väl anmält det.
David understryker vikten av att skilja på samfund och individ. Tro och församling hör ihop, men det är inte samma sak. Idag möts han antingen av nyfikenhet eller tystnad när han talar om att han är kristen. David kallar det en social bomb som alltid väcker reaktioner.
Det viktigaste med att vara kristen tycker David är att inte bara leva i nuet, utan även tänka på framtiden och hur hans liv påverkar den.
- Livet är något att vårda, vara rädd om. Sen tror jag också att det finns ett liv efter detta, säger han.
- Det bästa är däremot att det går att ha en relation med Gud här på jorden och att Jesus, som han beskrivs i Bibeln, känns som ett bra föredöme.
Till sist vill David understryka att han inte gillar begreppet frikyrklig.
- Det kan låta som att man är osäker på sin tro, att det är något nytt och instabilt. Men för mig betyder det att gudstjänstformen är lite friare än till exempel det högkyrkliga.
- Men efter den här intervjun kommer jag verkligen att bli frikyrkokillen med stort F, skrattar David Johansson.

Studenterna mer förutsättningslösa och okunniga

Maria Rengård Sivertsson och Anette Brandt jobbar i Universitetskyrkan. Dit är alla välkomna, oavsett tro eller icke tro. Det vanligaste är att man söker upp dem för att diskutera livsfrågor.

De flesta nya studenter befinner sig i någon slags brytningstid, säger Maria. Man funderar kring det som varit och det som ligger framför. Man kan känna sig vilsen och då vill vi visa att vi finns här och att vi bryr oss. En stor del av vårt arbete handlar därför om samtal.
- Det kommer många utbytesstudenter som känner att de vill tillhöra en församling och vill ha vägledning. Det är ofta viktigt för dem.
Båda tror att det är lättare att diskutera andlighet nu än jämfört med när de själva var unga, men samtidigt finns en större okunskap.
- Det är inte lika vanligt att man vuxit upp i ett kristet hem nuförtiden. Man kommer mer förutsättningslöst, menar Maria.
- Tröskeln har också sänkts för att komma och prata med någon från kyrkan, vilket är mycket positivt, tycker Anette.
- Studenterna är ofta mycket medvetna om sina livsval, man vill leva helt, fortsätter Anette. Idealen ska stämma överrens, som exempelvis kost, miljö och tro. Kring det finns en större medvetenhet tror jag.