Kvinnor kunde redan 1782
Nationalencyklopedin har ingen särskild artikel om Elsa Fougt men omnämner henne med en mening i sin artikel om släkten Momma: Elsa Fougt, f. Momma (1744-1826) var från 1762 gift med boktryckaren Henric Fougt (1720-82) i Stockholm, vars tryckeri hon efter makens död drev till 1811. Texten kan ge intrycket att tryckeriet tillhörde Henric Fougt ensam och att hustrun blev inblandad i driften av företaget först efter hans död. Anna-Maria Rimm visar i sin avhandling att den bilden är missvisande.
- I tidigare forskning omnämns Elsa Fougt framförallt som änka - en passiv förvaltare av den verksamhet som mannen hade startat. När jag började granska källmaterialet fann jag att hennes samtid inte alls betraktade det så.
Kongl. Tryckeriet hade i uppgift att trycka och förlägga offentligt tryck såsom kungliga förordningar och liknande. Det hade tidigare drivits av Elsa Fougts far Peter Momma.
- Hon var uppvuxen i det här företaget och med stor sannolikhet hade hon fått utbildning och börjat arbeta redan som ung, säger Anna-Maria Rimm.
När föräldrarna dog ärvde Elsa och Henric Fougt företaget tillsammans. Henric var så länge han levde den som hade det officiella ämbetet Kungl. boktryckare, och först som änka fick Elsa juridisk rätt att driva tryckeriet på egen hand. Men enligt utsagor från Elsa Fougt själv var hon delaktig i arbetet även som gift, vilket enligt Anna-Maria Rimm också var en förutsättning för att hon som änka kunde upprätthålla en ledande position i bokbranschen.
- Hur skulle hon annars ha kunnat ta över verksamheten så snabbt efter mannens död?
Som Kungl. boktryckare hade Elsa Fougt en särställning, men hon var långt ifrån den enda kvinnan i branschen. Mer än var femte boktryckare i Sverige på 1700-talet var kvinna, om man bara räknar de änkor som själva drev tryckerier. Därtill kommer alla gifta kvinnor som arbetade i tryckerier som drevs som familjeföretag. Hushållet snarare än individen var den viktigaste produktionsenheten i det förindustriella samhället, menar Anna-Maria Rimm, och om det krävdes att kvinnan skulle arbeta var det självklart att hon gjorde det.
- Ekonomisk-historisk forskning på senare år har visat att gifta kvinnor på 1700-talet arbetade i mycket större utsträckning än man förleds att tro om man utgår från exempelvis 1800-talets syn på arbetsdelningen mellan könen.
Elsa Fougts yrkesroll tycks inte ha påverkats nämnvärt av att hon var kvinna. Hon framstår som en slipad affärskvinna som framgångsrikt förhandlade med myndigheterna om högre ersättning för det offentliga trycket och utnyttjade sin ställning för att gynna de företag hon drev vid sidan av Kongl. Tryckeriet: ett förlag, två bokhandlar och ett stilgjuteri. På förlaget gav hon huvudsakligen ut dramatik och storsäljande böcker, däribland den än idag bekanta Cajsa Wargs kokbok. Det handlade uteslutande om politiskt okontroversiella titlar.
- Hon var väldigt anpassningsbar i förhållande till det rådande politiska styret. Som Kunglig boktryckare låg det i hennes intresse att ligga väl till.
Men det finns också en annan bild av Elsa Fougt. Hon skrev två åminnelsetal över avlidna väninnor, där hon argumenterade för att kvinnor kan känna vänskap på samma sätt som män och vände sig mot att kvinnor inte tilläts utveckla sina vittra egenskaper till fullo.
- I åminnelsetalen finns tecken som visar att Elsa Fougt var medveten om att hon levde i ett samhälle som begränsade kvinnors möjligheter.
Trots sin officiella ställning vågade hon sig dessutom på att importera förbjuden fransk litteratur från Schweiz.
- Jag åkte ner till Schweiz för att kontrollera att hon verkligen hade beställt de här böckerna, och det hade hon. Det var ganska avancerad pornografi och kritik av den katolska kyrkan, bland annat.
Ett ombud i Norrköping tog emot böckerna från Schweiz och förmedlade dem till Stockholm. För att undkomma censur lades de känsliga böckerna längst ner i lådorna och fördes inte upp på fakturorna.
- De flesta av de mest känsliga böckerna dyker inte heller upp i bokkataloger eller annonser, utan måste ha sålts under disk.
Anna-Maria Rimm försvarade sin avhandling Elsa Fougt, Kungl. boktryckare. Aktör i det litterära systemet ca 1780-1810 den 16 oktober.
