»Jag trodde att livet var slut utan alkohol«

Sara är Uppsalastudent, några år över tjugo och kanske så långt man kan komma från den klassiska bilden av en alkoholist.
- Jag tror att det finns en stereotyp bild av vem som kan vara alkoholist. Det är när man sitter på parkbänken. Men så är det inte, säger hon.
Första gången hon drack var hon 13 år. Det slutade på ungefär samma sätt som den sista gången: hon vaknade upp dagen därpå och mindes knappt någonting av vad som hänt kvällen innan. Ändå var det första mötet med alkohol en överväldigande positiv upplevelse.
- Jag kände att jag blev den person som det var meningen att jag skulle vara. Jag trodde att alla kände så. Det var så starka känslor. Jag var snygg, kunde få folk att skratta, självförtroendet var på topp. Sedan vaknade jag upp och var jordens nolla istället.

Hon beskriver det som att hon hade ett hål inom sig som behövde fyllas.
- Jag kände mig alltid utanför. Jag trodde att alla andra kände till något som jag inte visste. Att alla andra visste hur man njuter av livet. De hade en självklarhet i sin utstrålning som jag tyckte att jag saknade. Det var som att alla andra hade fått en manual för livet. Jag kände mig bara riktigt levande och nöjd med mig själv när jag var full. Annars var jag för det mesta väldigt rädd, osäker, styrd av andras åsikter.
I hennes kompiskrets under tonåren var det inget konstigt att bli för full. Men i slutet av gymnasiet började människor i hennes omgivning reagera på hennes sätt att dricka, har hon fått höra i efterhand.
- En vän som var med på samma studentskiva som jag har berättat att det var första gången hon märkte att jag hade problem. Jag blev så full att jag var tvungen att stoppa fingrarna i halsen på toaletten - sedan fortsatte jag bara dricka. För henne var det inte normalt, men för mig var det inget konstigt.

Efter studenten åkte Sara utomlands för att plugga och jobba. Hon sökte sig till likasinnade som festade på hennes sätt. Hon drack varje dag och det började spåra ur allt oftare.
- Jag fick gråtattacker, minnesluckor, vaknade upp i folks sängar och visste inte hur jag hade kommit dit. Det var väldigt mycket förnedring, väldigt lite självrespekt.
För den som inte själv är drabbad kan det vara svårt att förstå vad det är som får vissa att göra om samma misstag gång på gång, menar hon.
- Varför dricker man inte lite mindre? Varför slutar man inte när man är lullig? Men när jag blev sådär perfekt full, då tänkte jag att om jag dricker mer blir det ännu bättre. Jag blev helt korkad när jag drack, det var samma sak varje gång. Jag kan inte förklara vad det är. Det kan inte riktigt forskarna heller. Men det som är klart är att det finns de som kan hantera alkohol och de som inte kan det, och man behöver inte vara A-lagare för att tillhöra den senare kategorin.
När hon hade återvänt till Sverige för att läsa på universitetet började hon känna sig allt mer ensam och isolerad. Insikten att hon inte kunde dricka normalt växte fram men hon var inte redo att sluta helt. Istället försökte hon lösa problemet genom att festa mer sällan men varje gång hon gjorde det upprepade sig samma historia.
- Jag älskade ju alkohol. När jag började förstå att det var kört tänkte jag att jaha, vad ska jag göra nu? Jag kommer aldrig mer att kunna ha kul. Alkoholen var det enda som fick mig att må bra men samtidigt kunde jag inte dricka, för varje gång jag gjorde det gick allt åt helvete.

Vändpunkten kom efter ett midsommarfirande hos hennes systers bekanta.
- På väg hem dagen efter låg jag i baksätet i bilen med sprängande huvudvärk, en ångest som inte var av denna värld, illamående, skakningar och svaga minnesbilder från kvällen innan att jag verkligen hade gjort bort mig och min syster inför hennes bekanta. Där fick jag nog.
Efter en vit månad och en hel del tvekan sökte hon sig till Anonyma alkoholister, AA. Hon kände direkt att hon hade hamnat rätt.
- Det var en vän som erbjöd sig att följa med på ett möte. Jag tyckte att det var läskigt, men samtidigt var jag lite desperat och tänkte att jag i alla fall kunde gå dit och se vad det var. Jag möttes av vanliga människor som verkade må bra. Det fanns en värme nere i AA-lokalen som jag hade mött på få andra ställen.
Nu har hon varit nykter i drygt två år.
- Första gången jag gick ut utan att dricka var det nästan en kick i sig. Jag kände mig så stark, modig och självsäker. När jag ser andra som är fulla och hur mycket som kretsar kring alkohol känner jag bara att det är en illusion. Jag har minst lika roligt utan alkohol. Morgonen efter vaknar jag i min egen säng och mår bra. Jag kan gå upp tidigt och sätta igång med dagen, behöver inte ringa kompisarna och fråga vad jag gjorde kvällen innan, lyssna av mitt mobilsvar eller kolla efter sms. Det är de direkta konsekvenserna av att jag inte dricker. Sedan har jag fått massor av sidovinster: äkta relationer till andra människor, självkänsla, hopp och tillit till livet.

Att inte dricka är mycket lättare än hon någonsin kunnat föreställa sig; ändå tror hon inte att hon hade klarat det på egen hand.
- Jag har mycket stöd i Anonyma alkoholister. Vi har en väldigt stark gemenskap, där jag får lära mig att umgås med andra människor nykter. Träna mig på att känna att jag är okej som jag är.
Idag går Sara på möten två till fem gånger i veckan och följer AA:s så kallade tolvstegsprogram för tillfrisknande, som bland annat innebär att medlemmen ska erkänna sig maktlös inför alkoholen, rannsaka sig själv och efter bästa förmåga gottgöra de människor hon har orsakat skada. Genom att följa tolvstegsprogrammet försöker AA-medlemmen lära sig leva efter andliga principer - kärlek, tolerans, tålamod, ödmjukhet, tacksamhet - och medlemmarna uppmanas söka en tro på en kraft som är större än dem själva. Men andligheten inom AA har inget med någon troslära att göra, säger Sara, och det är upp till varje medlem att själv definiera hur kraften ser ut.
- För mig är det kärlek.
Hon känner inget behov av att missionera, men vill visa att det finns en lösning för dem som känner att alkoholen får negativa konsekvenser i deras liv.
- Jag vill ge hopp till alla som känner den här rädslan, som jag också kände, att livet kommer att bli så tråkigt utan alkohol. För mig var alkoholen bara en illusion.

Sara heter egentligen något annat.

VAR TIONDE STUDENT DRICKER RISKFYLLT
Cirka tio procent av Sveriges studenter - både män och kvinnor - har en riskfylld alkoholkonsumtion, enligt en ny undersökning från Riskbruksprojektet vid Folkhälsoinstitutet. Det är ungefär lika stor andel som i samma åldersgrupper som inte studerar. Riskfylld alkoholkonsumtion definieras som mer än 14 standardglas per vecka för män och mer än nio glas för kvinnor. Ett standardglas motsvarar 10-15 centiliter vin, 33 centiliter starköl eller 4 centiliter starksprit. Cirka 16 procent av männen i åldern 18-34 år dricker sig berusade varje vecka och cirka sju procent av kvinnorna. Berusningsdrickandet är särskilt högt i åldern 18-24 år.
Studenthälsan ger råd och stöd till studenter som har frågor om alkohol. Bland mycket annat erbjuds en kurs enligt metoden ASTP (Alcoholic skills training program), som i korthet går ut på att man får lära sig maximera alkoholens positiva effekter och minimera de negativa effekterna. Metoden är avsedd för personer som inte är beroende av alkohol. Under vecka 45 uppmärksammar Studenthälsan särskilt alkoholens roll i studentlivet.
Vill du veta mer? Ring 15 50 50 (tryck 3) måndag, onsdag, torsdag, fredag 8.30-9.30, tisdag 13.00-14.00 eller mejla mette.kvarnung@sh.uu.se. Du kan även vända dig till Kuratorskonventets alkoholombudsman: ao@kuratorskonventet.