Invandrare förvisas till förorten
Studien kartlägger förekomsten av diskriminering på den svenska bostadsmarknaden och bakom studien står forskaren Irene Molina vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) på Uppsala universitet.
Hyresmarknaden, både den privata och den kommunala, undersöktes genom att deltagarna anmälde intresse på lägenheter i centrala, attraktiva delar av städerna. Kontakten sköttes via telefon. Irene Molina berättar att de som talade med utländsk brytning eller presenterade sig med ett utländskklingande namn ofta blev misstänkliggjorda eller infantiliserade där de som passerade som svenskar möttes av en trevlig, familjär ton. I de fall det fanns ett utbud av lediga lägenheter förekom diskriminering i samtliga fall.
På bostadsrättsmarknaden använde man praktikprövning, en omdebatterad metod som går ut på att två eller fler personer gör samma sak och beter sig på samma sätt, men att – som i det här fallet – någon är svensk och någon har utländsk bakgrund. Bland deltagarna fanns två finsk-romska kvinnor, där båda bar de karakteristiska kjolarna, och ett muslimskt par där kvinnan bar slöja. Där fanns också ett kontrollpar: en kvinna och en man i trettioårsåldern, med svenska namn och utan brytning. De som dök upp i romsk kjol eller muslimsk slöja blev inte välkomnade när de klev innanför dörren, vilket övriga spekulanter blev.
– Det var nästan som om mäklarna hoppades att de skulle gå under de där första fem minuterna. Vi var med om något riktigt obehagligt i ett fall – ägarinnan var på plats, vilket hon inte skulle vara, och när hon såg de finsk-romska tjejerna slängde hon igen dörren rakt i ansiktet på dem. När mäklaren öppnade någon minut senare var tjejerna så kränkta att de var nära att gå därifrån. När de sedan gick runt i lägenheten följde ägarinnan efter dem hela tiden. Hon kände större solidaritet med sina grannar än med spekulanterna – till den grad att hon kan ha varit villig att göra en sämre affär. Vi vet redan att det finns anmälningar av den här sorten hos DO: personer som deltagit i budgivningar och som i efterhand fått veta att deras bud varit högre än det vinnande.
Diskrimineringen på den privata marknaden var väntad, men att den förekom även på den kommunala bostadsmarknaden kom som en chock för Irene Molina.
– Det är mer förklarligt att de privata små fastighetsägarna uppträder diskriminerande, eftersom de vill ha koll på de boende – men att även de kommunala bolagen diskriminerade var förvånande. Det är ju tjänstemän som tar emot samtalen, inte ägare.
Eftersom det endast i 4 fall av 55 fanns lediga lägenheter när deltagarna ringde, ger studien inga kvantitativt signifikanta svar på hur utbredd diskrimineringen är, men Irene Molina menar att den ger en viss indikation, då deltagarna blev annorlunda behandlade i samtliga fyra fall.
Den stora vikt som en del bostadsrättsföreningar fäster vid sin exklusivitet var också något som förvånade Irene Molina.
– I de finare bostadsrättsföreningarna såg vi segregationen från andra sidan – vi såg de riktigt självsegregerade områdena. Det är en befängd tanke att invandrare själva väljer var de vill bo. Makt och resurser möjliggör för vissa grupper att självsegregera sig. Ju mer man upprepar mantrat att invandrare vill bo tillsammans kan den riktiga självsegregeringen härja fritt på bostadsmarknaden och i bostadspolitiken. Diskriminering är den starkaste mekanismen bakom segregering Miljonprogrammet kritiseras från många håll, men det var ett gigantiskt projekt. Man skulle kunna göra det igen, men man måste samla alla aktörer på marknaden.
Miljonprogrammet drogs igång efter ett riksdagsbeslut i mitten av sextiotalet och under tio år byggdes sammanlagt en miljon nya bostäder i Sverige. Målet var att lösa den tidens akuta bostadskris.
– Det var ett annat politiskt och ekonomiskt läge då – man var intresserad av att skapa välfärd och social rättvisa, samtidigt som man ville behålla kapitalismen. Idag är det inte lika självklart att staten ska ha den roll den hade på sextio- och sjuttiotalet. Välfärd är inte längre lika viktig för politikerna.
Hur motarbetar man då diskrimineringen?
– Bostadsmarknaden är en marknad som måste regleras. Vi har inga nycklar för färdiga svar, men skulle bostadsbolagen och mäklarfirmorna vara intresserade så går det att jobba med problemet. Det är ett otroligt steg att erkänna att problemet finns, men sen handlar det om att mobilisera viljan och att inte misströsta eller tröttna när det blir motigt.
Studien gjordes för Diskrimineringsombudsmannen på uppdrag från regeringen, och överlämnades till regeringen den 2 augusti.
