Ett annat Gaza
Över hundra personer hade trotsat snöblasket och tagit plats i universitetshusets sal X.
– Det var i den här salen som vi på 60- och 70-talen lyssnade till de riktiga höjdarna, inleder Lotta Schüllerqvist sin föreläsning, som hålls på engelska. Och nu står jag här
Det visar sig att Lotta Schüllerqvist har läst såväl sociologi som kulturgeografi och socialantropologi vid Uppsala universitet en gång i tiden. Och det var också i Uppsala som hennes intresse för Gaza väcktes genom en palestinier hon lärde känna där som hon så småningom följde med till hemlandet. Det var 1982 och sedan dess har det blivit många och långa vistelser på Gazaremsan för Lotta Schüllerqvist.
Efter fyra år som Mellanösternkorrespondent för Dagens nyheter reste hon, i samband med pensioneringen för tre år sedan, tillbaka för att teckna en annan bild av Gaza än den som den sedvanliga nyhetsrapporteringen ger.
– Efter en tid som korrespondent i Gaza kände jag att inte berättade hela historien, säger Lotta. Att det fanns så mycket mer att berätta om än blod, våld och lidande. Människorna i Gaza besitter en kreativitet som jag inte sett någon annanstans. Jag ville plocka fram de människorna.
Lotta Schüllerqvist visar bilder på människor hon fastnat för under sin tid i Gaza och berättar på ett sätt som påminner om när någon bläddrar i sitt familjealbum. Det är taxichaufförer, trädgårdsmästare, hotellägare och hela familjer som passerar förbi på den stora duken bakom henne. Favoritchaffisen Abu Munir med sina elva barn som alla lyckats utbilda sig på universitet. Hans dotter Raida var den första kvinnan som lämnade Gaza för att studera. Kyrkoherden Ibrahim som är lika delar blomsterkunnig och filosof och som bjuder på honung direkt från kupan och visdomsord.
I bakgrundsmiljöerna förmedlas också information om situationen i Gaza; alla har trådlöst Internet och även de riktigt små barnen har en egen e-postadress, arbetslösheten är så hög som 40 procent och det finns nästan inget vatten att tillgå. Men det starkaste intrycket gör porträtten av invånarna.
– De är de generösaste och vänligaste människorna som finns, säger Lotta. Och de kämpar trots de dåliga oddsen för att leva ett värdigt liv.
Genom bilderna skymtar även politiken fram. På stränderna i Gaza kunde kvinnorna på sjuttiotalet gå i baddräkt och bikini men nu är alla flickor och kvinnor fullt påklädda. Under publikens frågestund får Lotta frågan om hur Hamas maktövertagande har påverkat befolkningen. Hon svarar att det är just kvinnorna som tycker sig fara mest illa av Hamas islamistiska styre. För någon månad sedan kom en ny regel som innebär att kvinnor inte får röka shisha (vattenpipa) offentligt och i fler och fler sammanhang tvingas de bära täckande kläder.
Efter utlägget om Hamas reser sig en kvinna i publiken och presenterar sig som ”Edit from Israel”.
– Varför valde folket i Gaza Hamas då? frågar hon. Det är ju Hamas som förstör livet i Gaza. Som gör att folk inte kan leva som de vill.
Lotta svarar att det inte i första hand är Hamas som gör livet svårt för palestinierna. Sedan säger hon att den politiska diskussionen kan ta timmar och att den kanske inte passar just nu. Hon tillägger:
– Min uppfattning är att många som röstade på Hamas gjorde det som ett alternativ till den korrupta regeringen under Fatah.
Den avslutande delen av frågestunden blir framåtblickande. Den ständiga frågan om möjligheten till fred mellan Israel och Palestina är på tapeten. Känner Lotta någon optimism inför framtiden?
– Jag är ledsen men jag måste svara nej, säger Lotta. Jag har en känsla av att människor ger upp. Hamas och Fatah är långt ifrån att försonas och innan de har gjort det kommer inga framsteg att göras. Folk pratar om fred men det pågår inte ens en process i nuläget.
När applåderna tystnat får Lotta Schüllerqvist ”som traditionen bjuder” en prenumeration på Utrikespolitiska föreningens tidning Uttryck, en jubileumsbok och en UF-mugg. Så lämnar ännu en höjdare podiet i universitetshusets sal X.
nbsp;
