Kvotering kan krossa kastsystemet

nbsp;

Kvoteringssystemet, eller reservationen, introducerades på femtiotalet i ett nyligen självständigt Indien och fastställs i den indiska konstitutionen. Huvudsyftet är att förebygga klasskillnader. Systemet innebär att 22.5 procent av platserna på landets universitet går till studenter från de lägre samhällsklasserna, daliter och adivasis (kastlösa och stamfolk). När de integreras på universitet tillsammans med studenter av blandad bakgrund möts de ofta av trakasserier och diskriminering, från både ledning, lärare och andra studenter. Det är vanligt att unga inkvoterade studenter begår självmord.
Ratnesh Katulkar, som själv är dalit, arbetar för organisationen The Insight Foundation, TIF, som startats och drivs av daliter för att stötta inkvoterade studenter i universitetsvärlden. TIF driver en studenttidning, håller utbildningar och informationsträffar, samt driver en nationell telefonlinje där daliter och adivasis kan få tips och stöd när det gäller utbildningsfrågor eller problem relaterade till utbildningen.
Tror du att reservationssystemet kommer att ge resultat och få studenterna att finna gemenskap, samt se bortom kasttillhörigheten?
– Reservationen leder till social förändring, ja. Det traditionella sociala och kulturella systemet i Indien tillåter inte att kasterna blandas, och ger inte utrymme för en gemensam arbetsplats för olika kaster. Reservationen bröt systemet med ärftliga yrken – som redan varit hotat på grund av tekniska förändringar i samhället – och har framför allt gett utrymme för de olika kasterna att mötas och uppnå en ny typ av gemenskap, förklarar Ratnesh Katulkar och fortsätter:
– Reservationen är således avgörande, inte bara för att bryta traditioner, utan även för att skapa en plattform där vänskap mellan olika kaster kan frodas. Dessa vänskapsband resulterar ibland i så kallade interkastäktenskap, som enligt min mening är det största hotet mot kastsystemet.
Jag vet att självmord är ganska vanligt bland indiska studenter – tror du att det är vanligare bland dalit- och adivasistudenter?
– Ja, på grund av det kaststigma som finns. De inkvoterade studenterna lider inte bara av nedsättande kommentarer, de utesluts även från universitetens aktiviteter. Dalitstudenterna har egna reserverade nbsp;avdelningar på studenthemmen, de tillåts inte dela gemensamhetsutrymmena och får inte heller delta i samarbeten och fritidsaktiviteter i universitetets regi, berättar Ratnesh Katulkar.

TIF har producerat dokumentärfilmen ”Death of Merit”, som finns i tre delar på youtube. Filmen skildrar bakgrunden till tre unga dalitstudenters självmord på tre prestigefyllda universitet i Indien. ”Sociala orättvisor på Indiens lärosäten gör att dessa självmord bör tolkas som en protest mot den sociala strukturen”, säger organisationen TIF på sin webbplats. TIF arbetar aktivt med att diarieföra dessa incidenter och se samband mellan kastdiskriminering och självmord. Frågorna kring diskriminering på universiteten måste lyftas fram på en kollektiv nivå snarare än på individnivå, och Indiens daliter och adivasis måste organisera sig, manar TIF på hemsidan.
Ratnesh Katulkar är född och uppvuxen i en liten by i delstaten Madhya Pradesh. Eftersom hans far arbetade för det indiska flygvapnet var familjen inkvarterad i regeringsbostäder med grannar från olika kaster. Ratnesh berättar i ett mejl om en tidig upplevelse av kasttillhörighet:
– Något som chockade mig när jag var barn, det hände när jag var ca 6–7 år gammal: En tiggare kom till vår by för att be om allmosor. När jag såg tiggaren rusade jag genast till köket för att få något ätbart att ge honom – men min mamma invände mot detta. När jag frågade varför sa hon att tiggaren inte skulle komma till vårt hem. Jag frågade varför, och hon sa att han är brahmin och eftersom vi är daliter undviker han att tigga från vårt hem.
Ratnesh berättar i samma mejl att han under sin studietid själv hade problem med diskriminering på grund av sin kasttillhörighet.
– Under min högskoleutbildning hade jag stora problem med min prefekt, som var brahmin, och som medvetet uteslöt mig från gemenskapen. Jag fick kämpa hårt för att få delta. Jag blev också anklagad för att ha slagit en administratör, men jag fick hjälp av andra dalitstudenter och kunde bevisa min oskuld. Sist men inte minst lämnade jag in min doktorsavhandling till mitt universitet för tre år sedan – men jag har fortfarande inte fått min doktorstitel. I normala fall tar den processen sex månader till ett år.
Hur kan man veta vem som är dalit på universitetet? nbsp;
– Det är lätt att se vilken kast människor tillhör i Indien – efternamnet avslöjar dig.