Praktik kan stå studenterna dyrt
nbsp;
Logopedstudenten Staffan Björklund är inne på sin sjätte termin och har hittills haft fem praktikperioder under utbildningen – ingen av dem i Uppsala. Istället har han fått ta sig till Falun, Eskilstuna, Hudiksvall, Västerås och Nyköping för att kunna utföra de obligatoriska momenten.
– Logopedprogrammet samarbetar med sex olika landsting kring den verksamhetsförlagda utbildningen för att överhuvudtaget kunna driva den – det finns inte tillräckligt med utbildade handledare i Uppsala län, säger vfu-samordnaren Maria Krüger Vahlquist.
Den verksamhetsförlagda utbildningen (vfu) på logopedprogrammet är inte sammanhållen. Två dagar i veckan gör studenterna praktik, övriga dagar har de ordinarie undervisning. Att vfu:n är utdragen beror på att studenterna behöver kunna följa sina patienter över tid, förklarar Maria Krüger Vahlquist. Ibland får studenterna ledigt en dag per praktikvecka, men enligt Staffan räcker det inte för att återhämta sig.
– Alla går runt som zombies. Själv har jag svårt att sova mer än fem timmar per natt under praktikperioderna på grund av alla omställningar. Flera på kursen började gråta på en labb för att de var så trötta. Jag har velat plugga på halvfart för att det har varit så jobbigt, men det har inte gått att ordna.
Det sociala livet blir lidande och han kan i perioder inte vara med när hans band repeterar. Kursen i lindyhop fick Staffan hoppa av.
– En sammanhållen vfu skulle underlätta mycket, både vad gäller resorna och boendet. Jag har haft tur som kunnat bo hos vänner och bekanta under mina praktikperioder eftersom det är svårt att hitta boende för två dagar i veckan till det pris som man får ersättning från universitetet för.
Några gånger har Staffan kunnat bo på sjukhusen där han gjort sin praktik, men det är inte alla studenter som vet att det går – dessutom blir kostnaden oftast för hög för att det ska fungera, förklarar han.
– Man måste ordna allt själv. Hade jag vetat hur jobbigt det skulle bli hade jag inte börjat på programmet. I vår tar jag studieuppehåll – jag orkar inte med mer vfu just nu.
Det är framför allt studenter som läser till logoped och sjukgymnast som behöver ordna logi, det finns nämligen inte tillräckligt många praktikplatser för dem inom Uppsalaregionen, berättar Sofia Bergman som är studiebevakare på medicinska sektionen.
– Sjukgymnaststudenterna får dessutom inte veta var de ska vara i god tid innan praktiken – de kan få besked på fredagen om att de ska vara i Karlstad på måndag, säger Sofia.
Från universitetet får logopedstudenterna 150 kronor och sjukgymnaststudenterna 95 kronor per dygn för boendet.
– Det täcker verkligen inte boendekostnaderna – ersättningen har inte uppdaterats i takt med att priserna höjts. Jag tror inte att universitetet har förstått att studenterna måste betala ur egen ficka för att kunna slutföra sin utbildning, säger Sofia, som nyligen startat upp en vfu-grupp på sektionen.
– Vi strävar efter att höja ersättningen så att det blir 100 procents täckning på både boende och resor. I dagsläget står universitetet för 75 procent av resekostnaderna och studenterna för 25 procent, utom för två utbildningsprogram där studenterna får full reseersättning. Vi samarbetar med Farmacevtiska studentkåren och förhoppningen är att skapa förståelse för situationen – inte att arbeta emot universitetet, förklarar hon.
Maria Krüger Vahlquist säger att man välkomnar att frågan lyfts eftersom förutsättningarna för olika utbildningsprogram skiljer sig åt, men poängterar att resurserna tas från grundutbildningen.
– Man måste hela tiden balansera boende- och resebidragen mot lärarkostnader och andra utgifter som logopedutbildningen har. Vår önskan är självklart att studenterna ska få full ersättning, men det är i nuläget inte ekonomiskt möjligt, säger Maria Krüger Vahlquist.
På lärarprogrammet har man också svårt att erbjuda studenterna vfu i Uppsala – endast hälften får en plats i Uppsala kommun, berättar vfu-koordinatorn Marianne Waldestrand. Studenterna blir utplacerade i någon av de 14 samarbetskommunerna redan första terminen och får sedan göra all sin praktik i samma kommun.
– Det går att ansöka om byte av vfu-ort en gång per termin, men det krävs medicinska skäl för att få byta eller sociala skäl, som till exempel att man har barn under sju år. Annars gäller att man fortsätter i det område man placerats i. Eftersom systemet är så komplicerat, med många aktörer och studenter, ser vi det inte som möjligt att studenterna turas om att resa, säger Marianne Waldestrand.
Lärarstudenten Linn Lundahl har fått göra all sin praktik i Norrtälje, en och en halv timmes bussresa bort.
– Jag sitter med i sektionsrådet på sektion Lära och vi samarbetar med Lärarförbundet kring problemet med restider – det är orättvist att vissa måste resa långt medan andra inte behöver göra det. Det hade varit okej om man hade turats om, men som det nu är så är det samma studenter som gång på gång får göra sin praktik utanför Uppsala, säger Linn.
Lärarförbundet gjorde en enkätundersökning bland lärarstudenterna i våras och Linn presenterade undersökningen tillsammans med Lära. Enkäten fokuserade framförallt på vfu:n, och kritiken rörde handledare som egentligen inte vill vara handledare, själva bedömningen, restiden samt resekostnaderna.
– När jag sedan tog upp restiden med vfu-koordinatorerna så skrattade de bara, de tyckte att vi klagar för mycket och att tio minuters restid inte var något att bråka om. Jag förklarade att det rörde sig om betydligt längre tider än så, men jag fick inget gehör – hur ska man kunna lösa problemet när man får den typen av bemötande?
Det har blivit många tidiga morgnar och sena kvällar under praktiken, både för Linn och för Cecilia Lönn, som är ordförande i sektionsrådet. Vfu:n ska motsvara en vanlig 40-timmarsvecka, där tiden delas upp mellan undervisning och föräldramöten ute på skolorna, och speciella vfu-uppgifter som görs framför datorn. Hur fördelningen ser ut varierar från kurs till kurs. Men enligt Cecilia känner få handledare på skolorna till detta, hon berättar att de förväntar sig att studenterna ska vara på plats åtta timmar om dagen.
– Det blir i praktiken heldagar på skolan, följt av kvällsarbete, eftersom universitetet kräver att vi även utför de här vfu-uppgifterna. När restiden är lång – när ska man då göra uppgifterna – på natten? De gånger jag behövde närvara på föräldramöten var jag inte hemma förrän halv elva på kvällen, berättar Cecilia, som gjort sin praktik i Knivsta.
Om resvägen överstiger fem mil har studenterna rätt att dra av fem timmar från praktiken per vecka, något Cecilia tycker är bra eftersom hon menar att det minskar risken att gå in i väggen.
– Kan man inte se till att alla studenter får vfu i Uppsala så är möjligheten att dra av fem timmar från praktiken alltid något, säger hon.
Linn tycker inte att avdraget är en bra lösning. nbsp;
– Jag vill ju ha min praktik, jag vill få ut lika mycket av min utbildning som alla andra. En timmes restid tycker jag att man kan stå ut med. Mer än så kan fungera en period, sen tycker jag att man ska slippa pendla. Studenterna på bussen till Norrtälje mår inte bra, det är stressande att sitta på en buss i tre timmar utan att få något gjort, säger Linn.
Att dessutom behöva stå för 25 procent av resekostnaderna när flera av kursarna inte behöver det sticker i ögonen, tycker Linn och Cecilia.
– Jag vet inte varför ersättningen är på 75 procent och inte på 100 procent. Universitetet borde stå för hela kostnaden eftersom de studenter som gör praktik i Uppsala kan ta cykeln. Vfu:n är ett obligatoriskt moment – det är orättvist att vissa måste betala och andra inte, säger Cecilia.
Marianne Waldestrand har förståelse för problematiken, men förklarar att hon är glad över att studenterna överhuvudtaget får ersättning för resor till och från praktikplatsen.
– Uppsala universitet är ett av få lärosäten i landet som ger reseersättning till lärarstudenterna – livet är inte rättvist, men jag kan säga att det ändå ser bra ut i Uppsala jämfört med på många andra ställen, säger Marianne Waldestrand.
nbsp;
