Bostadsjakt gav utdelning 


Emma Bengtsson började redan i oktober annonsera efter bostad i dagstidningar och på bostadssajter på internet – nbsp;innan hon visste om hon blivit antagen eller inte. Det gav utdelning: tre personer som hade rum att hyra ut, kontaktade henne. nbsp; Och när Emma så fick det glädjande beskedet att hon kommit in på logopedprogrammet på Uppsala universitet bestämde hon sig snabbt för att åka till staden och inspektera rummen.

Det är ett Uppsala som inte direkt visar sig från sin bästa sida när den nittonåriga smålänningen anländer: En isande vind och stora blöta snöflingor dalar ner från en grå himmel. Snabbt bildas slask på marken. Men Emma Bengtsson bubblar ändå av glädje över att äntligen – efter 60 mil i bil – vara på plats i sin blivande studiestad, för allra första gången.
– Vi åkte hemifrån klockan sex imorse, säger Emma när jag möter upp henne och pappa Bo vid den första av adresserna som ska inspekteras.

Hon har med sig ett block där hon skrivit upp lite frågor – ska hyran betalas i förskott eller efterskott, hur fungerar det med internet, och hur lång är uppsägningstiden? Emma är förväntansfull. Hur kommer den första lägenheten att se ut? Trinettkök och egen ingång, utlovade annonsen på internet. Emma slår en signal till kvinnan som vill hyra ut för att meddela att hon står utanför. Några trappor senare kliver vi in i det som kan bli Emmas nya bostad.
– Åh, vad fint här är, säger Emma sanningsenligt när kvinnan visar runt.

Rummet är ljust och omkring 20 kvadratmeter stort. Egen toalett. Utanför fönstret breder en trivsam innergård ut sig.
– Det känns jättebra med eget kök, och skönt att hon som hyr ut bor vägg i vägg om man känner sig lite ensam i början.

Någon egen dusch på rummet finns inte. Vi får gå några trappor ner, följa en lång och mörk korridor för att komma till duschrummet.
– Lite fängesleaktig känsla här nere, säger Emma, men konstaterar snabbt att flera av hennes vänner som pluggar i Växjö också har ett separat duschrum.

Vi tackar för oss och hoppar in i bilen för att bege oss mot nästa adress, som ligger mitt i city. Emma läser karta på mobilen och pappa nbsp; Bo kör. nbsp; Snöblandat regn vräker ner, men Emma tycker ändå att staden ser fin ut från den blöta bilrutan.
– Det är lite småstadskänsla och det är bra. Stockholm hade varit alldeles för stor kontrast mot Växjö.

Den här gången är det en äldre dam som välkomnar oss in i en rymlig och välmöblerad lägenhet. Damen är en van uthyrare – genom åren har 10 studenter bott här. Ett rum med gammaldags och flickig inredning väntar bakom dörren som damen öppnar. Emma sveper med blicken. Badrummet och köket delas, får vi veta.
– Mitt rum ligger i lägenhetens andra ände, så det är långt ifrån ditt, säger damen och dukar fram kaffe, te och kakor. Vi slår oss ner under kristallkronan och damen berättar nästan hela sin livshistoria för oss.

En timme senare sitter vi i bilen för att summera bostadsalternativ nummer två. Lite för lite ”privacy”, tror pappa Bo. Emma håller med. Här vill hon inte bo.
– Jag längtar ju efter att få ta hand om mig själv. nbsp; Jag vill inte att någon ska säga åt mig att jag måste öppna den där mjölkkartongen och slänga den i brasan, eller att jag måste vara hemma en viss tid på kvällen.
– Fast det är ju så vi föräldrar fungerar, kontrar pappa Bo.

Bostadsjakten fortsätter mot objekt nummer tre. Adressen är lite längre från stan, men fortfarande med ett hyfsat bekvämt cykelavstånd.
– Det är viktigt att det går att cykla till universitetet. Jag är ingen bussmänniska alls, säger Emma.

Efter att ha snurrat ett extra varv med bilen i fel område, hittar vi rätt. nbsp; Ett rött tvåvåningshus.
Emma slår en signal till uthyraren – som inte svarar.
– Vi får knacka på istället, föreslår pappa Bo.

Emma trycker på den lilla dörrklockan. Först en gång, sedan två. Inga fotsteg hörs.
– Dålig stil att de inte är hemma. Vi har ändå åkt 60 mil och jag mailade och skrev att jag skulle komma idag. Tråkigt, för lägenheten såg fin ut på bilden, säger Emma, en aning besviket. Men snart skiner hon upp igen – den första lägenheten kan ju fortfarande bli hennes.
– Kvinnan sa att hon bara hade kontaktat mig, så det är ingen annan som ska titta på den, säger hon nöjt och pappa styr återigen kosan mot lägenhet nummer ett.

Kvinnan blir glad när Emma förklarar att hon gärna vill hyra av henne. Kontrakt skrivs och Emma och pappa föreslår ett datum när de kan komma upp för att lasta in lite möbler.
– Det ska bli så roligt, jag är jätteglad , säger Emma ivrigt, och fortsätter:
– Nu gäller det bara att lära sig hitta i staden. Var ligger universitetsaulan?

nbsp;