Från Durban till Uppsala
En svag solbränna och några röda kliande bett från så kallade ”bedbugs” finns kvar, trots att det är drygt en månad sedan Karolin Joelsson lämnade Sydafrika.
– Vi hann egentligen inte vara ute så mycket i solen, för vi var igång sjutton timmar om dygnet under de åtta dagar vi var där, säger Karolin, och förklarar att hon den senaste tiden varit väldigt trött och orkeslös.
När Karolin Joelsson och resten av medlemmarna i Svenska kyrkans ungas globala arbetsgrupp landade i Durban, hade FN:s klimatmöte redan pågått några dagar. Då gällde det för Karolin och de andra att snabbt läsa in mängder av dokument och nyhetsbrev för att få koll på läget. nbsp;
194 länder fanns representerade under klimatförhandlingarna. Karolin berättar att hon kände sig ganska liten där hon satt på en bänk längst bak i den jättelika lokalen – tillsammans med andra miljöorganisationer.
– Det var samtidigt en häftig känsla – ”jag är faktiskt med på FN:s klimatmöte ”, säger Karolin, som medger att det stundtals blev tröttsamt att lyssna på talare från olika länder.
–Varje lands talare fick prata i högst tre minuter, men många drog ut på tiden. Ibland fick man sig ett skratt när man såg vilken person som skulle representera nbsp; landet – Saudiarabien skickade till exempel upp sin bensinminister. Det säger en del om var de står i klimatfrågan, säger hon med ett snett leende.
Karolin har ett särskilt starkt minne från ett sittande möte:
– Plötsligt reste sig en ung amerikansk kvinna och började skrika – inför alla dessa 194 länder Säkerhetsvakterna lät henne skrika färdigt, innan de forslade ut henne.
Vad skrek hon?
– Hon skrek att vår framtid är hotad och att länderna måste agera nu, annars kommer våra ungdomar att dö av klimatförändringarna , säger Karolin, som själv aldrig skulle ha kommit på idén att ställa sig upp på det sättet, men som imponeras av kvinnans mod.
Det fanns fler klimatorganisationer som också ville få fram sitt budskap under förhandlingarna – men på ett lite mer diskret vis.
– Jag såg flera som bar tröjor med ett klimatbudskap på ryggen. De blev, liksom kvinnan, utslängda och av med sin ackreditering.
När Karolin och hennes kollegor inte befann sig på mötesförhandlingarna, ägnade de sig åt påverkansarbete – så kallade ”media-stunts”. Det innebar att de tilläts stå utanför möteslokalerna under en viss tid – för att väcka uppmärksamhet, dela ut broschyrer, informationsblad och liknande.
– Vi delade bland annat ut flygblad med texten ”Save Kyoto”, samtidigt som vi hade på oss flytvästar. Om inte Kyotoprotokollet går igenom så sjunker vi, var poängen (Kyotoprotokollet = en internationell klimatöverenskommelse, reds anm). nbsp; nbsp;
Karolin berättar vidare att hennes arbetsgrupp arrangerade en media-stunt som uppmärksammades av både The Guardian och Sydafrikansk tv.
– Vi ordnade ett bröllop – två personer var utklädda i bröllopskläder där den ena hade en lapp med texten ”Kyotoprotokollet”, och den andra hade en lapp där det stod ”EU”. Sedan delade vi ut bröllopsgodis och bröllopskort till alla delegater som passerade. Och plötsligt fick min kompis prata om detta i Sydafrikansk tv.
Ytterligare ett starkt minne som Karolin Joelsson bär med sig är mötet med Sydafrikas utrikesminister Maite Nkoana-Mashabane, som också var ordförande för klimatmötet i Durban. Karolin var på väg till en utställningslokal när hon, av en ren slump, stötte på utrikesministern som skulle åt samma håll.
– Det var coolt, hon verkar vara en mycket stark kvinna. Det är inte alla som har ett fotografi med sig själv och Sydafrikas utrikesminister, säger hon stolt.
Karolin och kollegorna reste hem en lördag. Då hade ännu inte något klimatavtal tecknats mellan länderna, vilket var en stor besvikelse:
– Men vi kunde inte stanna och vara med på förhandlingarna som gick på övertid, vi hade ju flygbiljetter hem. Men när vi mellanlandade i Frankfurt, fem timmar försenade, lyssnade vi spänt på radion hur de fortsatta förhandlingarna gick.
Det mest konkreta resultatet av FN:s klimattoppmöte var att de 194 länderna enades om att arbeta fram ett nytt klimatavtal som ska börja gälla år 2020. nbsp; Karolin är inte nöjd med utgången.
– Det är jättedåligt, år 2020 kommer det redan att vara för sent för många av världens fattigaste länder, säger Karolin, och fortsätter:
– Men vi civila får kompensera för det som inte politikerna kan. Vi kan påverka klimatet så mycket själva bara genom vår livsstil – vad vi äter, hur vi klär oss, hur vi tar oss till jobb och skola…
Den närmsta tiden planerar nu Karolin Joelsson att föreläsa för olika ungdomsgrupper om sina erfarenheter i Durban.
– Jag har lärt mig jättemycket om klimatpolitik och hur viktigt det är att vi stöttar politikerna. Jag har definitivt fått mer bränsle att fortsätta kämpa för klimatet och miljön.
nbsp;
nbsp;
