Universitetet så funkar det: del 2 Miljarder till utbildning

nbsp;

Statens anslag till högre utbildning varierar från år till år, och därmed varierar även Uppsala universitets budget. Genom årliga regleringsbrev slår regeringen fast lärosätenas mål- och resultatkrav, men också hur mycket pengar de ska få för att bedriva verksamheten. För 2012 har Uppsala universitet tilldelats 1,4 miljarder för utbildning, samt 1,8 miljarder för forskning. nbsp;
– Med de pengarna ska vi bedriva utbildning, forskning och samverkan, och även finansiera institutionernas och den universitetsövergripande administrationen, säger Anna Wennergrund, chef för enheten för planering, uppföljning och stöd för verksamhetsutveckling vid Uppsala universitet. nbsp;

Inga extra pengar ges alltså för att sköta administrationen – universitetsförvaltningen får istället pengar från varje institution. Men det är inte heller riktigt sant att statsanslagen är universitetets enda ekonomiska medel.
– Utöver det tillkommer bidrag från till exempel Vetenskapsrådet och Riksbankens jubileumsfond, säger Anna Wennergrund. nbsp;
Tillsammans med avgiftsintäkter – intäkter dels från studieavgifter, dels från avgifter för uppdragsforskning och uppdragsutbildning – omtalas dessa ofta som ”externa medel”. Bidragen söks individuellt av enskilda forskare eller forskargrupper för specifika projekt. De externa bidragen uppgick 2011 till omkring 1,4 miljarder. Avgiftsintäkterna ligger på knappt 500 miljoner. nbsp;
Om man även räknar med den ränta universitetet får på sina tillgångar uppgår de totala intäkterna – alltså universitetets omsättning – till 5,3 miljarder kronor det senaste året.
Av dessa ska alltså 1,4 miljarder gå till utbildning i första hand. Regeringen har gjort en bedömning av vad varje utbildningsplats kostar – olika utbildningar har olika prislappar (se tabell ovan) – per student och år, och universitetet får pengar efter antalet studenter och hur många poäng dessa har tagit inom varje utbildningsområde. Ett preliminärt anslag betalas ut till universitetet varje månad. Vid årets slut görs en avstämning av hur många studenter som varit registrerade på en kurs eller ett program under mer än tre veckor och hur många högskolepoäng studenterna klarat av. Om en student väljer att hoppa av en kurs utan att avsluta den påverkar det alltså universitetets ekonomi.
– Intäkterna för utbildningen stäms av efter hur vi har presterat, säger Anna Wennergrund och berättar att det görs prognoser till regeringen flera gånger per år. nbsp;
– Skulle vi underprestera så får vi inte ut de 1,4 miljarder som vi har blivit tilldelade, men om vi överpresterar får vi inte heller någon ytterligare ersättning. Däremot får vi spara en del av mellanskillnaden mellan vad regeringen tilldelat och vad vi har presterat för att på så sätt jämna ut svängningarna mellan åren.
För 2011 lyckades man dock bra i balansen mellan regeringens anslagstilldelning och antalet registrerade studenter och poäng – det blev ett överskott på 1,8 miljoner, en liten summa i sammanhanget. nbsp;

Även om regeringen bedömer kostnaden för varje utbildning och ger pengar utifrån det, så är inte lärosätet bundet att följa den fördelningen. nbsp;
– Vi gör omfördelningar i förhållande till regeringens prislappar. Utbildningar inom vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap och teknik och naturvetenskap får något mer pengar än regeringen ger dem, säger Anna Wennergrund. nbsp;
Ledningen för Uppsala universitet tycker helt enkelt att regeringen gett för låg ersättning för utbildningar inom dessa områden, och har valt att dra ner ersättningen för medicin och farmaci, för att istället förstärka på andra håll. Just nu pågår en utredning om hur fördelningen ska göras i framtiden.

Konsistoriet beslutar hur mycket pengar varje vetenskapsområde ska få, både till utbildning och till forskning, sen är det upp till de olika områdesnämnderna att besluta hur pengarna ska fördelas mellan deras institutioner. Inom vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap fördelas pengarna till fakulteterna, vilka därefter beslutar om fördelningen mellan sina respektive institutioner.
– Vid fördelningen tar områdesnämnderna hänsyn till hur mycket det kostar att bedriva en viss utbildning. Inom teknat är det till exempel stora skillnader i kostnaden mellan en kurs i matematik och en i kemi.
Det kan också vara så att en A- eller B-kurs behöver mer resurser än en C- eller D-kurs. nbsp;
– Det är upp till varje institutionsstyrelse att bestämma hur medlen ska fördelas till de enskilda kurserna, säger Anna Wennergrund.
Regeringen lägger sig inte heller i hur många utbildningsplatser som finns inom varje ämne, det får lärosätena avgöra själva, bara kostnaderna håller sig inom ramen för de tilldelade medlen. Undantaget utgörs av läkarutbildningen. Eftersom utbildningen är beroende av praktik som ges i samarbete med landstingen, har regeringen satt en gräns för antalet platser på varje lärosäte. Däremot bestäms det nationellt vilka utbildningar ett visst lärosäte har rätt att bedriva.
Vad det gäller regeringens forskningsanslag var det tidigare, fram till 2008, uppdelat på de tre vetenskapsområdena. I dag står det universitet fritt att fördela pengarna som de vill. Hittills har man tittat dels på hur mycket pengar varje forskningsområde fick tidigare, dels på hur många publikationer och hur mycket externa medel olika forskningsprojekt har fått, när pengarna har fördelats. nbsp;
– Vetenskapsrådet gör en hård bedömning i stor konkurrens. Om ett projekt har fått pengar från dem så måste det hålla hög kvalitet, motiverar Anna Wennergrund förfarandet. nbsp;
I praktiken har man valt att fortsätta fördela forskningspengarna på ungefär samma sätt som regeringen tidigare gjorde. Under 2011 utreddes dock hur fördelningen ska kunna göras på bästa sätt, vilket kan innebära att det från och med 2012 blir omfördelningar mellan vetenskapsområdena. nbsp;

nbsp;