Universitetet – så funkar det. Del 3 Styrningen: Regeringen beslutar – universitetet följer

Universiteten och högskolorna är några av de största myndigheterna, och sammantaget arbetar omkring en fjärdedel av alla statligt anställda inom högskolesektorn. Om man räknar in alla de studenter som är inskrivna vid lärosätena är det många människor som påverkas av vad som händer inom sektorn. nbsp;
– Styrningen sker framför allt från regeringen, men universitetet har ju många samarbetspartners. Vi behöver till exempel samverka med näringslivet för att veta vad det efterfrågar i form av utbildning och forskning, säger Kerstin Jacobsson, biträdande universitetsdirektör vid Uppsala universitet. nbsp;
Hon menar att universitetets prioriteringar styrs av studenternas efterfrågan, som i sin tur styrs av vad arbetsmarknaden och näringslivet vill ha. Det faktum att verksamheten är utåtriktad, samtidigt som universitetet är en förvaltningsmyndighet under regeringen gör situationen komplicerad.
– Vi måste i många fall svara upp mot samma krav som andra myndigheter, säger hon. nbsp;Det handlar till exempel om att regeringen ställer krav på effektivt resursutnyttjande – att statens pengar utnyttjas på bästa sätt. Alla förvaltningsmyndigheter granskas också av Riksrevisionen, riksdagens granskningsenhet. Samtidigt granskas den högre utbildning i Sverige även av Högskoleverket, som lyder under regeringen.

En viktig del av kopplingen mellan regeringen och högskolor och universitet är de årliga regleringsbreven. De skickas ut i december, efter det att riksdagen fattat beslut om budgeten. I budgetpropositionen ingår ett ramanslag för hela högskolesektorn, samt särskilda anslag för varje lärosäte. Regleringsbreven kan förutom anslagen innehålla ytterligare föreskrifter från regeringen. nbsp;
Efter avslutat budgetår följs resultatet upp i universitetets årsredovisning. Den granskas av bland annat Riksrevisionen, och deras revisorer rapporterar till regeringen om något inte stämmer. nbsp;
– De granskar allt, men främst tittar de på våra siffror – hur vi får fram dem och att de stämmer, säger Kerstin Jacobsson, och tillägger att det sällan finns någonting som är så allvarligt att de väljer att rapportera det. nbsp;
Hur återrapporteringen, vilken årsredovisningen är en viktig del av, ska göras definieras i högskolelagen. nbsp;
– Vi behöver inte redovisa allt i detalj varje år utan kan lägga tyngdpunkten på olika delar. Däremot ska årsredovisningen alltid ge en rättvisande bild av verksamheten, vilket konsistoriet ska intyga, säger Kerstin Jacobsson. nbsp; nbsp;

Eftersom universitetet är en myndighet ska det också varje år inkomma med ett treårigt budgetunderlag. Vid konsistoriemötet den 17 februari godkändes både årsredovisningen för 2011 och budgetunderlaget för 2013–2015 (se nyheter i korthet på sidan 9). Dessa båda dokument har nu överlämnats till regeringen, och under våren väntar så kallade myndighetsdialoger – representanter för universitetet träffar representanter för utbildningsdepartementet. Från departementet deltar vanligtvis statssekreterare och tjänstemän, medan rektor och universitetsdirektören, samt vanligtvis även chefen för planeringsavdelningen – det vill säga Kerstin Jacobsson – representerar universitetet.
– De leder sällan till något konkret eftersom det inte förekommer någon detaljstyrning, säger Kerstin Jacobsson om dialogerna, men menar att det ändå är en viktig del av kommunikationen mellan universitetet och regeringen.

Dagens högskolesystem bygger mycket på 1993 års högskolereform. Då avskaffades den centralstyrning som gällt sedan 1977 – då bestämde regeringen bland annat hur många studieplatser som årligen skulle erbjudas inom olika vetenskapsområden vid varje enskild högskola. Istället infördes en examensordning där lärosäten får ansöka om rätten att utfärda examen inom olika studieområden. nbsp;
När sedan den borgerliga regeringen tog över makten 2006 talades det mycket om behovet av reformer i högskolan, och 2007 inleddes en ny reformperiod som fortfarande pågår. Införandet av Bolognastrukturen, vilket visserligen påbörjats redan under den socialdemokratiska regeringen, och avskaffandet av kårobligatoriet är några av de förändringar som genomförts de senaste åren. nbsp;
I och med den senaste stora reformen shy;– ibland kallad autonomireformen – minskades den nationella regleringen av högskolornas interna styrning. Där det tidigare föreskrevs att varje universitet måste ha minst en fakultetsnämnd slår nu istället högskolelagen 5 § fast att ”En högskola beslutar om sin interna organisation utöver styrelse och rektor”. Det har också blivit upp till varje lärosäte att besluta om vilka lärartjänster som ska finnas.
– Hela modellen bygger på mål- och resultatstyrning, säger Kerstin Jacobsson och fortsätter: nbsp;
– Riksdagen och regeringen beslutar om målen, men lärosätena ansvarar för att verksamheten håller hög kvalitet. nbsp;

Enligt Kerstin Jacobsson innebär inte de senaste reformerna några större förändringar i sak, men kraven på interna styrdokument har ökat. I december beslutade konsistoriet om en ny arbetsordning, där det bland annat framgår vilka vetenskapsområden och fakultetsnämnder som ska finnas, samt vilka uppgifter de har. Den nya arbetsordningen förde egentligen inte med sig några stora förändringar, utan bygger i stort sett på den organisationsstruktur som fanns sedan tidigare. Samtidigt fastslogs en ny anställningsordning som redogör för vilka läraranställningar som ska finnas, hur de ska tillsättas och hur lärare befordras. nbsp;
Rent teoretiskt förändras förutsättningarna för universitetet, liksom för alla myndigheter, varje gång den politiska majoriteten i riksdagen förändras. Kerstin Jacobsson menar dock att förändringarna i praktiken är ganska små. nbsp;
– Traditionellt sett så har utbildnings- och forskningsfrågor inte varit några stora skiljelinjer mellan blocken. Retoriken och hur man argumenterar skiljer sig åt, och regeringens agerande varierar utifrån den ekonomiska konjunkturen, men vi styrs ändå av samma regelverk i botten.

Den socialdemokratiska regeringen hade som målsättning att 50 procent av alla unga skulle gå vidare till högre utbildning, samt att det skulle finnas ett lärosäte i varje län. Den borgerliga regeringen har tagit bort 50-procentsmålet och propagerar för färre, stora lärosäten. Samtidigt har den tagit ett antal steg för att minska detaljstyrningen.
– Men det innebär samtidigt att kravet på återrapportering har höjts, och det är också ett sätt att styra på, säger Kerstin Jacobsson.

nbsp;