Hejdå papper och penna?

– Det delas ut mycket papper på universitetet, vilket tar tid i anspråk, tid som man egentligen skulle kunna ägna åt någonting annat, inleder Ulf Holmbäck, lärare vid ULL och forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap. Som exempel berättar han att det vid terminsstart 6 på läkarprogrammet – som har omkring 80–90 studenter – trycks en ”bok” med terminens alla kompendier, vilket innebär 500–600 sidor per student.

Då kan vem som helst räkna ut att det figurerar ofantliga mängder pappersmaterial på Uppsala universitet – som har 2 000 kurser och nbsp; 60 utbildningsprogram på grundnivå. Ulf Holmbäck förklarar – ur ett lärarperspektiv – vilka nackdelar pappersmaterialet för med sig. nbsp;
– Man blir låst vad gäller föreläsningarnas innehåll, det är administrativt krävande och det finns risk för dubbelkopiering.

Jesper Hallberg pluggar till läkare och är it-bevakare vid läkarprogrammet. Han nbsp; är med och utreder huruvida man ska införa surfplattor på läkarutbildningen. Som en del i utredningen har han själv, i drygt ett år, använt en surfplatta i sina studier. Till sin surfplatta har han laddat ner olika appar, bland annat en som gör att han kan läsa nästan vad som helst på plattan, böcker, pdf:er och så vidare. nbsp;
– Som student får man ofta powerpointpresentationer från en föreläsning kopierad på papper. Ibland är det svårt att se vad som står, men på surfplattan kan man zooma in och se allting. Dessutom är allt i färg, förklarar Jesper Hallberg, och drar vant runt fingrarna på plattan.

Men det går ju inte att skriva på en surfplatta – det är den vanligaste invändningen Jesper Hallberg möter från skeptiska studenter.
– Det fungerar visst bra att anteckna. Det går visserligen inte lika snabbt att skriva på plattans touchtangentbord som på ett vanligt tangentbord, och ibland missar man bokstäver, men efter att ha provat några gånger går det lättare, menar Jesper Hallberg.

Att läsa kurslitteratur på surfplattan går också utmärkt, enligt honom.
– Det är smidigt, man slipper släpa på tio kursböcker. Däremot finns det inte så mycket kurslitteratur i e-format. Ännu.

En vanlig uppfattning bland många är att det är jobbigt att läsa på skärm, ögonen blir trötta, röda och irriterade. Jesper Hallberg tycker dock att det fungerar bra.
– Men det är förstås individuellt, säger han.

Även om Jesper Hallberg tycker att surfplattan mestadels slår papper och penna, så finns det en del nackdelar.
– Den är inte lika flexibel som papper och penna. Plattan saknar också stöd för vissa funktioner, material i flash fungerar inte för Ipad, till exempel.

Vid klassisk ”tavelundervisning” är penna och papper bättre än surfplattan, enligt Jesper. Ritar läraren exempelvis en figur eller modell på tavlan måste man på sufplattan först rita in den i ett visst program, för att sedan klistra in den i ett annat, vilket är tidskrävande.
Även om batteritiden på surfplattan är väldigt lång, kan det förstås hända att den tar slut på en viktig föreläsning – något som inte inträffar när du använder penna och papper, säger Jesper Hallberg.

I utredningen om surfplattans eventuella införande har man även tittat på studenters attityder. 41 procent svarar nej, 41 procent svarar ja och 18 procent svarar vet ej på frågan ”om du skulle få en surfplatta istället för penna och papper, skulle du använda den?”. Av resultatet att döma finns inte någon överväldigande entusiasm för den nya tekniken. Ulf Holmbäck tror att det har att göra med ett trygghetstänk.
– Man vet att penna och papper fungerar, teknik litar man inte på på samma sätt, säger han.

Förutom trygghetstänk handlar skepsisen mot surfplattan om kostnader och miljöpåverkan.
– Om surfplattan införs ska den inte överskrida kostanden för papper, bläckpatroner och arbetstiden för att få fram papper, säger Ulf Holmbäck.
– Räknar man med att man måste byta ut surfplattan var tredje år så blir det ändå dyrare än att fortsätta använda pappersmaterial, tillägger Jesper Hallberg.

Digitalt kursmaterial underlättar särskilt för studenter med funktionshinder, i synnerhet för de som har läs- och skrivsvårigheter. Om detta talade Birgitta Hydén, avdelningsdirektör vid studentavdelningen. Hon berättar att det kan dröja flera veckor innan anpassad kurslitteratur finns tillgänglig för studenter med läs- och skrivsvårigheter. Det riskerar att leda till att de inte kan hålla den studietakt som kursplanen kräver.
– Vi måste göra det bra från början, istället för att gå krångliga omvägar. Digitala kompendier skulle göra så att studenter med läs- och skrivsvårigheter har tillgång till materialet samtidigt som kurskamraterna. Är det rimligt att studenter ska vänta ett par veckor innan kompendier är tillgängliga, är det att studera på lika villkor? säger Birgitta Hydén. nbsp;

Det återstår att se om det digitala kursmaterialet slår ut pappret. När det gäller ett eventuellt införande av surfplattor finns det juridiska aspekter som sätter käppar i hjulet. Skrivskyddat material som presenteras på föreläsningar får ofta skrivas ut på papper till studenterna. Däremot får skrivskyddat material, från exempelvis läroböcker, inte läggas in i surfplattan hur som helst.
– Jag kan bara spekulera, men jag tror att det dröjer innan surfplattor eventuellt kan ersätta papperskopior i undervisningen, 2–3 år, gissningsvis. Ett nytt avtal mellan svenska staten och Bonus Presskopia, bokförlagens branschorganisation, måste till, och priserna på surfplattor måste sjunka mer, säger Jesper Hallberg.

Jesper Hallberg menar också att det är viktigt att både lärare och studenter har möjlighet att komma i kontakt med surfplattor.
– Så att man bättre kan bedöma plattans för- och nackdelar i undervisningen. Dessutom måste kurslitteratur på svenska i e-format slå igenom mer, och vara anpassat för surfplattornas olika system.

nbsp;