”Ett extremfall”
Studenterna Tobias Nordahl och Moa Eriksson vet hur det är att vara drabbade av vägglöss. De flyttade in i en lusinfekterad bostad i somras, tvingades flytta mellan olika tillfälliga boenden och har fortfarande inte fått tillbaka sina nerlusade möbler. Nu hoppas de på ersättning.
Den 1 juni skulle Tobias Nordahl och Moa Eriksson flytta in i en lägenhet på St Johannesgatan, i bostadsområdet Triangeln, som förvaltas av Stiftelsen Västmanlands-Dala nations studentbostäder.
– Men samma dag vi skulle hämta ut nyckeln fick vi veta att vi inte kunde flytta in. Bostaden var drabbad av vägglöss och saneringen skulle ta två veckor, säger Tobias Nordahl.
Två veckor utökades dock till två månader, och paret tvingades trängas i ett litet rum på Ekonomikum.
– När vi så äntligen fick flytta in i den riktiga lägenheten i augusti var vi superglada. Vi hade letat bostad i ett år och att bo i flyttkartonger medan saneringen pågick var inte roligt, säger Moa Eriksson.
Paret hade precis kommit i ordning när problemen återkom:
– Jag fick syn på massa svarta insekter i badrummet när jag skulle sätta upp duschdraperiet, säger Moa Eriksson.
– Men vi spolade ner dem och tänkte inte så mycket mer på det, tillägger Tobias Nordahl.
De fortsatte att inreda. Men glädjen över den nya lägenheten förvandlades snart till riktig oro: De ”svarta insekterna” fortsatte att dyka upp.
– Vi började se dem lite överallt i lägenheten. Det kändes konstigt, vi hade ju precis flyttat in och det var ju precis sanerat och besiktigat, säger Tobias Nordahl.
De fotograferade krypen och insåg efter en sökning på internet att det rörde sig om vägglöss. Tobias Nordahl och Moa Eriksson minns tydligt den obehagliga känslan som snabbt infann sig.
– Jag var så arg så jag skakade. På V-Dala hade man sagt att det var okej att flytta in, men nu visade det sig att det inte alls var det, säger Tobias Nordahl.
En vaktmästare från bostadsstiftelsen bekräftade snart att det rörde sig om vägglöss. Tobias Nordahl och Moa Eriksson uppmanades att packa varsin väska med det nödvändigaste för att sedan forslas till ett tillfälligt korridorsrum på 22 kvadrat. Det var början på en tid som paret beskriver som ”väldigt jobbig”.
– Alla våra möbler befann ju sig i den lusangripna lägenheten och måste saneras innan vi kunde få tillgång till dem. En packad väska räcker inte långt, säger Moa Eriksson, och förklarar att lushistorien kostat paret en större summa pengar.
– Vi har fått köpa mycket nya kläder. Och hushållsprylar fick vi inte alls med oss, så i början åt vi ofta mat hos kompisar eller ute på stan, berättar hon.
Att paret fått flytta mellan olika tillfälliga boenden har också medfört extra utgifter, menar de.
– Vi hoppas få ersättning för det vi varit tvungna att köpa på grund av lössen. Vi tycker även vi bör få hyresreducering eftersom vi har betalat hyra för en lägenhet vi inte bott i, säger Tobias Nordahl, och berättar att de för en månad sedan skickade in ett förslag om ersättning till V-Dala.
– Men vi har inte fått något besked om det än, säger han.
Den 1 september fick Tobias Nordahl och Moa Eriksson byta det trånga tillfälliga korridorsrummet till en annan lägenhet på St Johannesgatan.
– Här får vi bo permanent. Det känns jätteskönt. V-Dala har varit schyssta och fixat tak över huvudet åt oss under hela den här processen, säger Tobias Nordahl.
Men fortfarande saknar de möbler och tillhörigheter från ”luslägenheten”, som de kallar den.
– Vi får flyttkartonger i omgångar. nbsp; Och allt som kommer från luslägenheten placerar vi i en karantänzon, säger Moa Eriksson, och visar en plats på sovrumsgolvet som är inramad med dubbelhäftande tejp.
Inne i zonen står diverse prylar i lådor.
– Om det finns löss i dessa saker så lockas de fram när vi sover, och fastnar på tejpen, säger hon.
– Vi kollar av tejpen hela tiden, man är så nervös att de ska fastna något
Bosse Hjertton är intendent på V-Dala nations studentbostäder. Han beskriver parets situation som ett ”extremfall”.
– Studenterna som tidigare bodde i lägenheten på St Johannesgatan 30 D hade troligtvis haft vägglöss i över ett år utan att anmäla det till oss. Bekämpningsföretaget hade aldrig sett något liknande sa de, säger Bosse Hjertton.
Men besiktningen kan inte ha varit fullgod eftersom lössen fanns kvar?
– Vi trodde att den var okej. Lussaneraren hade godkänt lägenheten och då måste ju vi lita på det. Så man kan gott säga att de inte hade gjort ett tillräckligt bra jobb.
Kan ni garantera att möblerna är lusfria när studenterna får tillbaka dem?
– Vi har investerat i värmefläktar och gjort i ordning ett rum där det är över 70 grader varmt. Då ska lössen i möblerna dö. Och nu satsar vi och de andra nationsbostäderna, tillsammans med Studentstaden, på att investera i en gemensam lusbastu eftersom vägglöss är ett växande problem.
Kommer studenterna att få ersättning för saker de behövt köpa på grund av problemen med vägglössen?
– Ja, och vi har redan bistått med sängar och annat. Men de kommer att få ersättning för kläder och flyttkostnader och även hyresreducering. nbsp; Vi ska sätta oss ner nu och diskutera det hela.
