Studentikosa överliggare

Handlingen är enkel. Ny student möter gammal student. De festar och missar föreläsningar. Konflikt uppstår.

För Gabriel Gumucio och Joakim Englund, som tillsammans med Daniel Jonsson sätter upp musikalen, är dock sångerna om Glunten mycket mer än så. nbsp; nbsp;
– Vill man lära känna Uppsala är Gluntarna en del i det, säger Gabriel Gumucio.

Under åren 1847 till 1851 skrev Gunnar Wennerberg, senare ledamot av Svenska Akademien, trettio så kallade gluntar. Sångerna som är skrivna i dialogform mellan Glunten och Magistern har genom åren blivit en självklar del av studentuppsala.
Men Gabriel Gumucio, som spelar Magistern, tror ändå att en majoritet av dagens studenter inte känner till sångerna.
– Jag tycker det är synd. Som student bör man ha hört talas om Gluntarna och Gunnar Wennerberg. Därför har vi försökt anpassa musikalen till en yngre publik för att även de ska få smak på sångerna, säger han.

Med utgångspunkt i Wennerbergs sånger har man lagt till dialog och dramaturgi. Musikalgreppet är något som ingen tidigare har försökt sig på.
– Ofta har sångerna framförts av två herrar i frack vid en flygel. Det kan upplevas som väldigt snävt och akademiskt. För oss har det varit en utmaning att även en större publik ska upptäcka sångerna, säger Gabriel Gumico.

Både han och Joakim Englund är uppvuxna i Uppsala. Och precis som musikalens huvudkaraktärer har de en gång varit studenter vid universitetet.
– Jag kan känna igen mig i den allmänna studentikosen. Precis som Glunten ville man vara kvar i den där världen som man fortsatte romantisera en ganska lång tid efter examen, säger Joakim Englund.

Glunten och magistern är båda överliggare vid universitetet. De föredrar fester och drycker framför föreläsningar och högskolepoäng.

Hur mycket Glunten är du?
– (Skratt) Så illa var det nog inte för mig. Det rörde sig om ett normalt engagemang. Man var på nationer och gasquer. Men inte mer än så, säger Joakim Englund.

I övrigt verkar igenkänningsfaktorn vara ganska hög?
– Ja. Det kommer att vara väldigt mycket referenser till nationerna och universitetet.

Gabriel Gumico fyller i:
– Det är rätt tidlösa texter. Även dagens studenter har ont om pengar. Och precis som förr tar man en fika på Ofvandahls.