En outnyttjad resurs?

Boken innehåller inte bara solskenshistorier, berättar Johan Gärdebo, som tillsammans med Mattias Wiggberg är redaktör för den nyutgivna antologin.
– Vi har medvetet valt ut exempel som varit olika framgångsrika. Vi vill visa på möjligheter och utmaningar med studenter som resurs, säger han.

Johan Gärdebo ser ett ökat behov av aktiv studentmedverkan i och med en breddad rekrytering till universitetet.
– Med nya studentgrupper kommer nya perspektiv, exempelvis studenter från icke-akademiska hem, barn till invandrare och föräldrar. För att integrera perspektiven behövs arbetsformer där man får möjlighet att mötas och arbeta tillsammans, säger han.

En fungerande struktur, förankrad på institutionen, är nödvändig för att studentmedverkan ska fungera och överleva – även när de engagerade studenterna byts ut mot nya. ”Kortsiktighetens förbannelse”, som Johan Gärdebo beskriver den, drabbar annars lätt en organisation som förlitar sig på studenters arbete.
– Det inneboende problemet är att studenter stannar 3-5 år och kanske engagerar sig under ett av dem. Det måste finnas koordination från universitetets sida för att satsningar ska överleva och utvecklas i ett längre perspektiv.

Som det ser ut idag behöver engagerade studenter, till exempel mentorer, lägga energi på fel saker, tycker Johan Gärdeebo.
– Det administrativa arbetet, att se till att det fungerar på institutionen, görs ofta av studenterna själva, vilket tar upp tid.

Antologin distribueras nu inom hela Uppsala universitet och till andra lärosäten för samarbeten.