Brände studenttidning

Det var i lördags som några nationskuratorer i Lund i samband med en nationsbal eldade upp flera exemplar av studenttidningen Lundagård. Dagen efter hittades sönderrivna tidningar i AF-borgen där Lundagård har sin redaktion. Någon eller några ska även ha rivit ner skyltningen till redaktionen och förstört tidningsställ.

På tisdagen gav sig tre av kuratorerna till känna, däribland kuratorskollegiets ordförande, motsvarande kuratorkonventet i Uppsala, Magdalena Stadler.
– Vi förstår hur det måste ha uppfattats, men vi vill verkligen göra det klart att det inte var en markering mot er. Det var ett dumt beteende vid två olika händelser som tyvärr kan uppfattas som riktade mot Lundagård, säger hon till lundagård.se.

Lundagårds redaktör Ida Ölmedal är av annan åsikt.

– Kuratorerna säger själva att det inte är en markering mot tidningen. Men det är svårt att inte tolka det så. Det finns en tydlig symbolik i att bränna tidningar, säger Ida Ölmedal.
– Jag tycker att man ska se det som antingen en markering mot tidningens journalistik, eller att det finns en väldig tanklöshet bakom det hela – att man inte förstår att det kan tolkas som en markering. Oavsett vad är det väldigt allvarligt.

Ida Ömedal menar att det är en speciell situation att granska makten i studentlivet.
– De som sitter på en förtroendepost har mycket makt. De ansvarar för mycket pengar och många medlemmar, samtidigt som de är ganska ovana att bli granskade. Det kan uppstå en hård stämning mot Lundagård eftersom många av de förtroendevalda inte kan ta granskningen på ett professionellt sätt.

Enligt henne går det inte att koppla helgens händelser till någon artikel som tidningen publicerat.

Under sin tid som redaktör har Ida Ölmedal varit med om att hitta sönderslitna tidningar utanför redaktionen och att tidningsställ tömts på sitt innehåll. Men aldrig att någon har gått så långt som att bränna tidningar.
– En stor del av grejen är att det faktiskt var kuratorer som gjorde det och att de själva kom hit och berättade om det. Före min tid på tidningen ska kårmänniskor ha gjort något liknande. Man kan ju fråga sig vad som hänt om till exempel en kommunpolitiker bränt lokaltidningar i ett offentligt sammanhang? Det är svårt att tänka sig att något sådant här skulle kunna hända någon annanstans.

Lundagård har nu polisanmält händelserna.
– Vi tycker att man ska se allvarligt på det. Det borde kanske inte vara så, men det är klart att det här påverkar oss på ett personligt plan.