Se till att traditionen lever vidare

Förra året rände 120 flottar. Hur många är det i år?
– Det fungerade bra sist, så vi kör på 120 i år igen. Det är lagom.

Hur ser den ideala forsränningen ut enligt en forskarl?
– Mycket publik, fint väder. En bra folkfest där alla är glada och ingen gruffas eller kastar föremål på flottrännarna. nbsp;

Brukar det kastas saker?
– Jag vet att det i alla fall inte har kastats saker på 2000-talet, varken från publik eller rännare. Säkerheten är det allra viktigaste på ett sådant här arrangemang. Vi är minst 60 personer som håller koll. Polisen och representanter från Röda Korset finns också på plats för att se till att allt går smidigt och smärtfritt. Och så finns ju dykarna som är redo att hoppa i ån.

Mardrömmen för en forskarl, är det ösregn?
– Det värsta scenariot vore om någon skadar sig allvarligt. Regn är förstås tråkigt för folkfesten, men det är ju inget vi kan påverka. Vi kan smälla upp partytält, men åskådarna ansvarar för att ta med sig paraplyn. Rännarna har våtdräkter och befinner sig i vattnet, så för dem spelar vädret mindre roll.

Du har bott i Uppsala i drygt två år. Har du åkt flotte?
– Jag rände förra året i en flotte som såg ut som en enhörning. Men den var felkalibrerad så vi ramlade i vattnet åtta gånger innan målgång. Fast varje gång vi föll i lyckades vi klättra upp. Det hela var riktigt roligt. nbsp; Året innan dess var jag volontär.

Om man nu har sett forsränningen femtioelva gånger tidigare, varför ska man bege sig till Fyrisån i ottan i år igen?
– För att se till att traditionen lever vidare. Utan publik blir det ingen folkfest.

Vad är det bästa med att vara forskarl?
– Det är roligt att vara en del av en så stark studenttradition. Hela Sverige känner till forsränningen i Uppsala. Mitt uppdrag handlar om att ha ett övergripande ansvar, lite som spindeln i nätet. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och fått vänner för livet. nbsp;