Annons
Annons
Den intervjuade doktoranden ser ingen framtid för sig själv inom forskningen så länge det ser ut som det gör.
Foto: Sara Borsiin

Helt klart jäv


En enhetlig definition av vad som är ”oredlighet” saknas. Doktorander vågar inte anmäla och när de väl gör det drabbas de själva. Den genom åren många gånger omgjorda strukturen för att komma tillrätta med misstänkt forskningsfusk har anklagats för att vara rättsosäker. Ergo har träffat en doktorand som på nära håll upplevt de brister systemet kritiserats för. Av hänsyn till de inblandade har vi valt att enbart kalla henne doktoranden.

– När jag lämnade in anmälan till dekanus kändes det som att en sten lyfte från mitt hjärta, säger doktoranden.
– Nu skulle det klaras upp, göras en opartisk prövning av fallet. Men tji fick jag.

Det var när hon upptäckte sina egna idéer i en annan persons ansökan om forskningsmedel som hon reagerade. Personen – en ganska nybliven docent – som nu sökte pengar från Vetenskapsrådet hade ingått i samma forskningsgrupp som doktoranden själv. Tanken var att han skulle hjälpa henne med dataanalys och därmed hade han fått ta del av hennes material.

Hon protesterade, men utan resultat. Idéerna som hon tyckte var hennes tyckte han var allmänna: att en ny doktorand nu skulle tillsättas för att undersöka det som hon velat göra var ingenting konstigt. Inte heller den dåvarande handledaren tyckte det var problematiskt. Han visade sig vara medsökande till den nya studien.
– Hans inställning var att det är ”sånt som man får ta”. Jag var förtvivlad och blev helt knäckt när jag inte fick något stöd.

Först när doktoranden läste på för att ta reda på vad som krävs för att byta handledare insåg hon att den som misstänker forskningsfusk – som idéstöld – kan anmäla saken.
– Jag upptäckte att det fanns ett regelverk, och anmälde då till dekanus.
Dekanus är chef för en fakultet, och ordförande i fakultetsnämnden. Om anklagelsen riktas mot hen själv, eller någon annan ledamot av fakultetsnämnden, ska den istället göras till rektor, för att undvika jäv. I detta fallet sitter handledaren med i nämnden. Det gör däremot inte huvudsökanden – docenten – vilket gjorde att ärendet ändå kunde behandlas där.
– Det är helt klart jäv. Min före detta handledare gjorde ett yttrande som kom med i utredningen, säger doktoranden.

Själva utredningen, menar hon, blev allt annat än den opartiska prövning hon hoppats på. Först och främst kom den igång alldeles för sent. Efter att ha anmält den 28/12 2012 trodde hon att utredningen – den som alltid ska göras av en särskilt tillsatt grupp i samband med misstanke om oredlighet – skulle komma igång efter julledigheten. Men någon grupp fanns inte.
– Senare får jag istället höra av utbildningssamordnaren vid fakulteten att det inte finns något i anmälan som tyder på idéstöld. Jag blev istället uppmanad att lämna in en ny anmälan som mer tydligt angav vad som var idéstöld om jag trodde att så var fallet.

Efter protester erbjöds hon diskutera beslutet med utbildningssamordnaren vid fakulteten, en jurist vid den juridiska avdelningen och dekanus. Uppsala studentkårs doktorandombudsman Per Löwdin fick ”efter invändningar från utbildningssamordnaren” vara med som stöd.
– Vid mötet så får jag plötsligt höra av utbildningssamordnaren att jag missförstått det hela. Dekanus ville se mina bevis för att själv göra en förprövning av ärendet i syfte att avgöra huruvida en förberedande utredning var nödvändig.

En sådan förprövning finns det inte stöd för i universitetets regelverk.

Dekanus beslutade hur som helst att inleda en utredning med en grupp i enighet med regelverket – om än för sent i förhållande till dess tidsramar. Efter 60 dagar ska en sådan utredning vara klar, nu dröjde det 115.
Utredningen kom fram till att det inte fanns stöd för doktorandens anklagelser och att docenten kunde fortsätta med forskningsprojektet. Ärendet avslutades.
– Jag fick inte chans att yttra mig om de brister som finns i utredningen, som att gruppen inte beaktat de bevis jag lagt fram.

Beslutet går inte att överklaga för doktoranden. Därför vände hon sig till rektor, och bad att få ärendet vidareremitterat till Centrala etikprövningsnämnden vid Vetenskapsrådet för ett yttrande. Universitetets riktlinjer säger att detta ska göras om någon av parterna vill det – men inte om ”universitetet bedömer det som uppenbart obehövligt”. Hit skulle doktoranden velat ta fallet, berättar hon.
– Där har de i alla fall en mer utförlig definition av forskningsfusk som inte går att komma undan. På nitton sidor gjorde jag en utläggning av oegentligheterna, men rektor ansåg inte att det fanns skäl att tvivla på att dekanus gjort rätt.

Oavsett, har det sedan visat sig, skulle det vid detta tillfälle ha varit för sent: när ärendet är avslutat kan inte universitetsledningen gå in och ändra i det.
nbsp;Som en sista åtgärd har doktoranden nu anmält saken till Universitetskanslerämbetet, UKÄ. Eftersom detta är en tillsynsmyndighet kommer inte heller de kunna riva upp beslutet, utan kan till exempel kritisera universitetet och kräva åtgärder om de skulle finna att någonting gått fel till.

Doktoranden säger sig vara oroad över den trend forskningen och universitetet tar. Även om det också finns ”kloka människor med rätt prioriteringar” tycker hon att alltför mycket handlar om kontakter snarare än om formella meriter.
– Det är kollegialt. Man håller varandra om ryggen och ingen vågar sätta ner foten. Att det föregår i det privata näringslivet är en sak – men det här är statlig, skattefinansierad, verksamhet.
Precis som många andra kritiker av systemet, däribland Uppsala studentkårs doktorandombudsman, vill hon se en fristående instans, som inte är bunden till universiteten, att anmäla till. Annars kommer fusk inte att utredas.
– Det handlar om att sätta sin prestige på spel. Man vill hellre lägga locket på, tror hon.
Av processen har hon lärt sig en hel del om hur det går till inom universitetsvärlden, berättar doktoranden.

Mycket av det hon nu vet hade hon velat se lärdes ut tidigare, till alla. Flera andra doktorander har berättat för henne om liknande erfarenheter.
– Det finns för dålig kunskap i hur allvarligt sådant här är. Det borde finnas en obligatorisk kurs på doktorandutbildningen, inte tvunget någonting avancerat, men så att man känner till att det finns ett regelverk, säger doktoranden, som från början inte heller visste att Uppsala studentkår har en doktorandombudsman som kan bistå. Om hon varit mer insatt skulle hon ha anmält sina misstankar om oredlighet tidigare, innan docenten beviljades de miljoner han sedermera fick till forskningen.

För tillfället står hon utan forskningsgrupp och handledare.
– Min handledare tyckte det skulle vara jobbigt för gruppen att ha mig med eftersom jag hade gjort den här anmälan, säger doktoranden.
Att få en ny har också visat sig svårt.
– Det här är en liten ankdamm. Den jag tillfrågade känner naturligtvis till historien och tvekade därför om handledarskapet.

Förhoppningsvis blir avhandlingen ändå klar så småningom. På grund av all tidsförlust med skrivelser och konflikter har hon begärt att få förlängning av sin doktorandtid. Beslutar om den saken gör dekanus – densamme som fattat beslut om att inga fel har begåtts i doktorandens fall.
– Det ska bli intressant att se hur den saken slutar, säger doktoranden.
I USA har omkring 90 procent av alla som anmäler forskningsfusk blivit av med jobbet kort därefter – men som anställd vid Uppsala universitetet räknar doktoranden med att kunna göra klart det hon påbörjat. På längre sikt är hon däremot inte lika säker, säger hon.
– Jag känner inte att jag har någon framtid inom forskningen när det är såhär.


Annons

Annons

Fler kritiker

SVT:s Vetenskapens värld sände 2/2 2013 en dokumentär om forskningsfusk, som följdes av en debatt om utredningarnas brister. Läs mer om detta här och här.

Vetenskapsrådet och Sveriges universitetslärarförbund krävde i en gemensam skrivelse till regeringen sommaren 2013 en utredning och ett nytt system för att utreda fusk.

På UNT debatt har en rad artiklar på ämnet publicerats, bland annat: 2/5 2013, 19/5 2013 och 27/6 2013

Uppsala studentkårs doktorandombudsman Per Löwdin har ställt sig kritisk till det nuvarande systemet, bland annat här och här i Ergo.

Läs mer

Sedan 2018 har antalet kurser i AI nästan femdubblats på svenska lärosäten, rapporterar Universitetskanslerämbetet, UKÄ…
Stiftelsen Farmis är slutligen ensamma ägare till kårhuset Pharmen, efter många år av arbete. Ägandeskapet firades i…
Att ordinarie salstentor förläggs på helger och röda dagar är ett fortgående problem vid Uppsala universitet som…