...men få tycks söka den
”Jag har, som tur är, ingen student som direkt är utsatt för mobbing. Men däremot får jag höra att det kan vara svårt att hitta någon att samarbeta med i grupparbeten om lärarna låter studenterna välja grupper själva. Det är ju inte direkt mobbing, mer indirekt mobbing, eller vad man ska kalla det” – Ylva Hedstrand, samordnare för studenter med behov av särskilt stöd inom teknisk- naturvetenskapliga fakulteten.
”Jag kan inte erinra mig att någon student sökt stöd hos oss för mobbning. Men både jag och mina kollegor på enheten träffat studenter som inte känner tillhörighet. De upplever att de inte passar in på utbildningen, att man måste vara och bete sig på ett visst sätt för att passa in” – Per-Erik Pettersson, studie- och karriärvägledare vid Studentavdelningen.
”Jag fick inte in några fall av mobbing eller utfrysning. Men bara för att jag inte fick det betyder det inte att det inte förekommer. Fakulteten är stor och jag antar och (tyvärr) förutsätter att mobbning förekommer, men då främst i form av härskartekniker” – Andreas Eriksson, studiebevakare på teknatfakulteten 2012. nbsp;
”Direkt mobbing hör vi nästan aldrig om i vår miljö. Vad som är vanligt är att studenterna som kommer till oss berättar om mobbing i barndomen/skolan, alltså innan de kom till universitetet. Men det ger ofta upphov till dålig självkänsla, ångest/depression och andra problem socialt. Det vi hör som kan ske på universitetet kan mera benämnas grupptryck, till exempel när det gäller att dricka alkohol (om man inte vill dricka så mycket). Samarbetsproblem hör vi också om, inte direkt mobbing alltså, men när det sociala samspelet av någon anledning inte fungerar” – Hanne Oppelstrup, leg läkare, spec i allmänmedicin, Studenthälsan.
”Jag har träffat doktorander som känt sig mobbade av andra doktorander, handledare eller professorer. Som doktorand är man så att säga ”fast” i fem år. Mobbningen tar sig ofta uttryck i att doktoranden upplever att ”alla är emot en själv”. Det förekommer att man mobbar ut en enskild doktorand, och gör situationen helt omöjlig för doktoranden, tills denne ger upp och försvinner i tysthet. Har en tongivande handledare en negativ inställning till en viss doktorand, så är det tyvärr inte ovanligt att de andra doktoranderna intar samma attityd. Det finns inslag som kan uppfattas som mobbning i seminariekulturen: handledare som framför kritik på ett oerhört klantigt sätt, och får alla på sin sida eftersom ingen vill eller vågar sticka upp mot den vetenskapliga auktoriteten. Jag har träffat doktorander som blivit helt tillintetgjorda och inte fått något vettigt gjort på månader efter ett blodigt seminarium” – Per Löwdin, doktorandombudsman på Uppsala studentkår.
nbsp;
Ergo var i kontakt med flera studiebevakare och studievägledare än de som får plats att redovisas här. Men ingen hade erfarenhet av att studenter sökt stöd hos dem på grund av mobbning.
