Utställning om mångfald ställs in
Sedan i januari i år har studenter och anställda haft möjlighet att mejla in personliga erfarenheter av att bryta mot normer kopplade till de olika diskrimineringsgrunderna – och social bakgrund – till enheten för lika villkor. Berättelserna skulle mynna ut i en mångfaldsutställning med syfte att synliggöra normer på Uppsala universitet. Men resultatet har visat sig nedslående:
–Vi fick bara in två stycken berättelser, vilket var väldigt förvånade. Vi upplevde ju att många tyckte det här projektet lät spännande och hade därför hoppats på fler svar, säger Ann-Sofie Wigg Bodin, samordnare på enheten för lika villkor.
Informerade ni för dåligt om projektet?
– Jag tycker inte det. Vi hade hjälp av avdelningen Kommunikation och externa relationer och affischerade om projektet på olika campus. Utställningen var även med i en artikel i Ergo, i vår personaltidning och på universitetets webbplats.
Vad kan det då bero på?
– Jag tror förstås inte det beror på att det inte förekommer trakasserier och diskriminering på universitetet. Däremot var vi nog inte tillräckligt tydliga med vad vi var ute efter. Det är inte självklart för alla vad begreppet ”norm” innebär. Det borde på affischerna ha framgått vad vi menade, på ett tydligare sätt.
Ann-Sofie Wigg Bodin tror också det finns en risk att studenter och anställda drog sig för att delta eftersom de trodde att enheten efterfrågade ambitiöst skrivna berättelser.
– Vi var inte alls ute efter något ”akademiskt litterärt”. Det hade räckt att skriva ner sina erfarenheter rätt upp och ner på en halv sida på vår webbportal.
Så nu blir inte utställningen av?
– Nej. Det finns ju inget underlag att göra en hel utställning på. Det viktiga i det här projektet var att ge röst åt personer som befinner sig på universitetet, så det är synd att vi inte kan göra det, säger hon, och fortsätter:
– Utställningen var en åtgärd i universitetets plan för jämlikhet avseende sexuell läggning och könsidentitet och/eller könsuttryck. Nu får vi plocka upp och belysa normer och normbrytande på något annat sätt. Men hur vet vi inte i dagsläget.
Är det viktigt att skilja på kränkande särbehandling gällande diskrimineringsgrunderna, och kränkande särbehandling i form av mobbning?
– Ja. Dels för att det är två lagstiftningar, diskrimineringslagen respektive arbetsmiljölagen, som reglerar arbetet. Vi på enheten för lika villkor arbetar mot trakasserier som grundar sig på normer knutna till diskrimineringsgrunderna. Kränkande särbehandling eller mobbing har nbsp; inte den kopplingen. Det är inte alltid självklart vad det handlar om – trakasserier eller mobbing – så därför samarbetar vi med personalavdelningens arbetsmiljöspecialister.