Allt mer sakpolitisk Granér

Hennes serier kännetecknas av gula och röda nallar med oräkneliga fingrar, av dystopiska miljöer med konstiga detaljer, väldigt starka färger och med drag av en sorts grovhuggen naivisim. Humorn blottlägger samtidens svarta hål och har sedan debuten ”Det är bara lite aids” (2008) via de påföljande ”Med vänlig hälsning” (2010) och ”All I want for Christmas is Planekonomi” (2012) fått en mer och mer direkt politisk inriktning.
– Från början var det en mer absurdistisk humor på allmänfilosofiska teman, liv och död och tidens gång, och sådär. Jag kan sakna det nu, serierna har blivit mer sakpolitiska. Det absolut bästa är när jag lyckas förena båda två, säger Sara Granér på scenen och bläddrar i sin bok.

Hon hittar ett exempel och läser upp en ruta där en förlossningsläkare i en sorts gränsvaktshjälm ställer samma frågor som nyanlända migranter får till en nyfödd nalle som fortfarande har navelsträngen kvar. ”Vem är du? Hur har du kommit hit? Varför har du kommit? Om du har mer än ett skäl, uppge det viktigaste först. Var har du varit innan? Och när tänker du åka tillbaka?”

Hon ombeds berätta hur en serie blir till, och svarar att det som tar mest tid är att kläcka själva idén. Efter det går det ganska fort, men en hel del idéer kasseras. Det kan vara svårt att hitta på nya skämt när politiker gör samma saker om och om igen.
– Ibland kan jag känna att, åh, måste jag skämta om det femte jobbskatteavdraget också? Jag har ju redan skämtat om det tredje och det fjärde Det mesta jag skämtar om är saker som någon redan tänkt på, det gäller mest att hitta en ny vinkel.

Ofta får Granér och hennes kollegor svara på varför det numera finns så mycket tjejer i serievärlden. Hon tycker att det är konstigt att journalister inte reagerar starkare över hennes politiska budskap i stället.
– Folk tycker att det är kul med serier, men de har ingen vana att läsa dem med ett kritiskt öga, så man får alltid fina recensioner. När jag gav ut All I want for Christmas is Planekonomi förberedde jag mig på att folk skulle tycka det var jättekonstigt och ställa kritiska frågor. Det är ju ganska ute med planekonomi, liksom Men det var förvånansvärt få. nbsp;

Hon blev glatt överraskad när Studentradion i Uppsala intervjuade henne tidigare samma dag och för en gångs skull frågade vad hon egentligen tycker är fel med det ekonomiska systemet, och vad hon har för lösningar.
– Studentradion ställde fler kritiska frågor än jag någonsin fått. Hög journalistisk nivå där, det tyckte jag var kul.