Kaffe på campus het fråga

Campusrestaurangen Matikum på Engelska parken har haft samma kaffepris i 5–10 år, berättar Susanna Plahn, restaurangbiträde. nbsp; I samband med att de i somras köpte in en sprillans ny kaffemaskin ansågs det vara dags för en höjning:

– nbsp; Vi har ju haft samma pris så länge och med det nya, dyra maskinen blir kaffet bra mycket bättre, säger Susanna Plahn.

Men en höjning med 50 procent, från 10 till 15 kronor, gick inte obemärkt förbi.
– nbsp; Det var stark respons de första veckorna in på höstterminen. Folk var upprörda. De kunde stå vid kaffeautomaten och ropa högt ”va, 15 spänn för en kaffe? ”.
– nbsp; Men nu tror jag studenterna har vant sig för de ifrågasätter inte längre priset. Vi har lika många gäster nu som innan höjningen. Och 15 kronor för en kaffe är inte dyrt. På ett café i stan får du ge minst 20 spänn, fortsätter Susanna Plahn.

Det är inte bara på Matikum som priset på kaffe har höjts. För sex år sedan kostade en kaffe 10 kronor på restaurang Humlan i Ekonomikum. Idag kostar motsvarande 14 kronor. Att kaffepriser engagerar blir tydligt när Ergo beger sig ut på olika campus: ”En höjning med en krona kan skapa mycket gnäll”, säger läkarstudenten Martin Davidsson, vid kaffemaskinen på restaurang Bikupan. ”Att höja kaffepriset med femtio procent känns drastiskt, jag förstår inte hur det motiveras. Men tyvärr köper vi ändå”, säger Aleksandra Komazec, apotekarstudent.

En tillbakablick i Ergos arkiv visar att studenterna tog krafttag mot kaffepriset i november 2007 (Ergo nr 13 2007). Då startades nbsp; en studentbojkott mot restaurang Bikupan. Kaffe för fem kronor och gratis varmvatten var parollen. Studenter och anställda uppmanades reagera mot ”bisarra priser” – vilket syftade på en tvåkronorshöjning nbsp; under de senaste två åren: tio kronor kostade numera en kaffe. Bojkotten slutade med att vattnet åter blev kostnadsfritt, men kaffepriset kvarstod. ”Vi måste tänka på hyra och personalkostnader (…)”, kommenterade restaurangens marknadschef till Ergo då. Att företaget bara sålde krav och- rättvisemärkt kaffe nämndes också som fog till höjningen. nbsp;

Vad kan universitetet säga till om när det gäller kaffe på universitetsrestaurangerna? Inte särskilt mycket, tycks det som. Dennis Nyman, fastighetsekonom vid universitetets Byggnadsavdelning, säger:
– Spontant tycker jag att vi skulle kunna lägga oss i mer. Men vi har inte skaffat oss den möjligheten, vi hyr bara ut lokalerna till restauratörerna på vanligt lokalhyresavtal.

Men, fortsätter han, i hyresavtalen finns universitetets miljöpolicy bilagd. I den uppmanas restaurangerna bidra i miljöarbetet så långt det är möjligt. Att sälja kravmärkta (ekologiska) och rättvisemärkta produkter förespråkas, liksom att minska användningen av engångsmaterial, till exempel kaffemuggar i papp, och istället erbjuda vanligt porslin.
– Observera att det här inte är tvingande. Det är vad restaurangerna kan göra, vad de kan sträva efter, säger Dennis Nyman.

Men när det gäller pengar – om priset på en kopp kaffe skenar iväg uppåt 50-kronorssträcket, ingriper universitetet?
– Jag tror nog att vi skulle kunna göra det. Men det är inget som någonsin gjorts eller behövts, vad jag vet.
Alla restauranger som huserar i universitetets lokaler serverar inte ekologiskt eller rättvisemärkt kaffe, visar

Ergos rundringning. Ann Rämme Strömberg, miljösamordnare vid Byggnadsavdelning, kommenterar:
– Förstås skulle vi önska att det vore självklart med ekologiskt kaffe på restaurangerna. Ur miljöperspektiv vill man alltid göra mer. Vi har viss korrespondens med restaurangerna, men vi borde kunna hitta bättre samarbetsformer för att lyfta miljöarbetet.