Expert på arbetsmiljö
Det är en yrkesskada, säger Mats Persson, när han knackat på de vita stenväggarna som omger lunchhaket och konstaterat att dessa aldrig skulle fungera i en undervisningssal.
– Hårt material ger längre efterklangstid. Hårt mot hårt är ännu värre, säger han, och drar demonstrativt med en stol i stengolvet så det skär i öronen.
Nej, det mest fördelaktiga materialet i en undervisningssal är mjukare ytor, alternativt ljuddämpande material. Tjocka gardiner ger också dämpning, förklarar han.
Arbetsmiljöingenjör på Uppsala universitet är Mats Perssons titel. Han är inne på sitt andra år, men har lång erfarenhet av motsvarande jobb hos andra arbetsgivare.
– Det är ganska full rulle i min vardag. Sammanlagt cirka 50 000 studenter och anställda berörs av arbetsmiljön och jag har bara en 40-timmars arbetsvecka. På sikt behövs mer resurser, särskilt när vi också betjänar Gotland.
Men två kollegor har han i alla fall, en strålskyddsexpert och en miljökemist. De jobbar, liksom han, med den fysiska arbetsmiljön. Eftersom det fysiska rummet också påverkar människors välmående, samarbetar Mats Persson med universitetets personalavdelning och deras personalspecialister.
– Rektor är ytterst ansvarig för arbetsmiljön, prefekten är arbetsmiljöansvarig för sin institution och arbetsmiljöingenjören har en rådgivande roll. Jag stöttar bland annat prefekter som behöver hjälp med olika arbetsmiljöfrågor, för de har så mycket annat att vara insatta i och kan ju inte vara experter på allt, säger han.
Bullernivå, ventilation, ljus, utformning av laboratorier – allt sådant ingår i den fysiska arbetsmiljön. I dagarna undersöker Mats Persson luftfuktighet och temperatur i tysta läsesalar, för att se så det inte är för ”trångt om luft”.
– Det finns regler och gränsvärden för hur mycket koldioxid det ska finnas i ett rum och hur varmt det ska vara. 20-24 plusgrader är en temperatur som de flesta tycker är bra vid inomhusarbete. Alltför varm inomhustemperatur påverkar ju intellektet negativt och får oss att slöa till.
Mätningar av ljud görs också av och till. Förstås ska studenterna kunna höra vad föreläsaren säger, och vice versa.
– Efterklangstiden är viktig här. Domkyrkan har till exempel en efterklangstid på kanske tretton sekunder, medan den i ett klassrum ska ligga på en halv sekund. Ljudet ska nå fram, men samtidigt inte ligga och skapa rundgång, utan dö ut så att nästa budskap kan komma fram i lokalen, förklarar han.
Mats Persson vill inte peka ut något särskilt campus som han tycker är bäst ur arbetsmiljösynpunkt. Men nyare byggnader är generellt bättre än äldre.
– Blåsenhus och Ångströmslaboratoriet, exempelvis, är nya och fina. De byggdes när de nya tillgänglighetskraven börjat gälla, så här är det tillgängligt för studenter med funktionsnedsättningar redan från början. Men arbete pågår ständigt.
När studenterna i Uppsala studentkårs arbetsmiljöundersökning (från våren 2013) rankar den fysiska arbetsmiljön på universitetet, så hamnar den någonstans mitt på skalan. Blåsenhus får i sällskap med Engelska parken bäst betyg. Däremot är studenterna som mest missnöjda med den fysiska arbetsmiljön på campus Gamla torget och Instutionen för freds- och konfliktforskning.
– Jag har hört synpunkter därifrån, men inga konkreta klagomål. Vissa lokaler och fastighetsbestånd är ju kulturmärkta och då får man inte göra vad som helst.
Här finns en konflikt, menar Mats Persson.
– I princip så finns det en tvist mellan reglerna som gäller K-märkningar och lagarna som omfattar arbetsmiljö. Men bägge ska ju gälla och oftast blir det en kompromiss som blir ganska bra ändå.
Något som också blir märkbart i kårens arbetsmiljöundersökning är missnöjet med tillgången på lugna platser och platser för avkoppling på universitetet.
nbsp;– Tysta läsrum finns och ska finnas, men jag känner inte till exakt hur många det är på de olika campusområdena. Men antalet lediga, tysta platser varierar ju beroende på att studenterna rör sig: Juriststudenterna kanske tar sig till Ekonomikum och pluggar, och då är det klart att det blir trångt eftersom varje campus är anpassad efter sin ”egen” mängd studenter.
Studenter som har synpunkter på den fysiska arbetsmiljön ska tala med prefekten på sin institution.
– Det är även till prefekten du i första hand anmäler tillbud, upplyser Mats Persson. Men även personalsekreterare och skyddsombud kan hjälpa till. Det går även bra att kontakta mig, tillägger han.
Arbetsmiljöingenjören för statistik över de tillbud som studenter och anställda anmäler. Ett tillbud kan till exempel innebära att universitetets lokalvårdare hittar glasskärvor i soptunnor som inte är avsedda för glasavfall, eller att en student halkar på en kladdig fläck i korridoren. Störst fysiska risker finns i universitetets våta campusområden – laboratoriesalar med exempelvis giftiga och frätande substanser.
– Här finns många problem att brottas med. Men laboratoriesäkerheten är bättre nu än för ett par år sedan. Numera finns till exempel lampor som indikerar och larmar om dragskåpen inte fungerar på rätt sätt.
Men det är inte i de kemiska eller biologiska laboratorierna som flest tillbud sker. Det är på vägen till campus.
– Jag får in ett tillbud i veckan ungefär. Majoriteten av dem är färdolycksfall, vilket i de flesta fall innebär att studenten eller den anställde cyklat omkull eller krockat på väg till campus.
Efter att Mats Persson har beklagat sig över studenters dåliga trafikkunskaper – som beror på att ”de tar körkort betydligt senare idag och har en attityd av odödlighet” – så säger han att det verkligen är viktigt att studenter anmäler tillbud.
– Du kan ju få ersättning. Och det är viktigt att vi får en uppfattning om det har anmälts flera tillbud på en och samma väg. Då kan jag eller någon annan kontakta kommunen och be dem se över en särskild väg. Kanske behöver den sandas bättre, exemplifierar Mats Persson.
Så – om jag cyklar från en studentkorridor i Flogsta till Blåsenhus, ramlar omkull på vägen, så ska jag anmäla till min prefekt och få ersättning?
– Ja. Det är möjligt att få ersättning, men varje fall utreds individuellt. Du omfattas av olika försäkringar, beroende på om du är student eller anställd.
Riktigt allvarliga arbetsmiljöolyckor, som måste anmälas till Arbetsmiljöverket, har inte Mats Persson varit med om under sin tid på Uppsala universitet.
– Men på en tidigare tjänst var jag med och utredde en dödsolycka. Det är det värsta som hänt i mitt yrkesliv.
Efter en stund fortsätter han.
– Som tur är inträffar sådana olyckor sällan. Förhoppningen och målet är ju att studenterna ska kunna ta sig igenom studietiden och resten av arbetslivet utan skador orsakade av den fysiska arbetsmiljön. Kan jag bidra med det så är det väldigt roligt.
