Så mycket bättre?
UTN: När det kom till Theobald Thor fick styrelsen avgöra
Katarina Bergqwist är studiebevakare med studiesocialt ansvar på Uppsala teknolog- och naturvetarkår. Hon satt med i den kommitté som tog fram en ny sångbok inför tioårsjubileet 2012.
Alla visor lades i ett excelldokument där ledamöterna kunde färgmärka i grönt (bör vara kvar), gult (vet inte) eller rött (bör tas bort) för att sedan träffas och prata om sina svar.
I de fall man inte kunde komma överens gick gruppen till styrelsen för att be dem avgöra. Detta hände till exempel när några från kommittén ville plocka in Balladen om Theobald Thor i boken.
– Det blev ganska hätska diskussioner i gruppen, berättar Katarina Bergqwist.
Sången går ut på att en person blottar sig och slår ihjäl en hund med sin jättestora penis. Hundägaren polisanmäler, men blottaren frias av en ”tolerant” domare. Visan avslutas med ”… och liksom domarn tycker vi att tjejer de ska skita i om man snurrar och svänger sin kuk.” Sången fanns inte med i boken, men hade funnits i en tidigare och sjöngs ibland på sittningar ändå – tillfällen vid vilka Katarina Bergqwist valt att demonstrativt inte sjunga.
– De av oss som kände att texten var extrem, bland annat jag, tyckte att den helt enkelt inte kunde få vara med.
UTN:s styrelse gick på Katarina Berqwists linje och beslutade att visan inte passade. När de däremot ställdes inför alkoholsynen i ”Lilla Olle”, beslutade de att den var acceptabel. I sången blir Olle blind och dör av alkoholförgiftning – till väldigt glada toner och vad Katarina Bergqwist beskriver som ”rajraj-stämning”.
– Styrelsen tyckte att det finns alkoholrelaterade sånger som är värre och att den är så pass studentikos och populär att den kunde få vara med trots allt.
Men att säga att utvecklingen bara går ”åt rätt håll” är lite väl förenklat, visade det sig senare när Katarina Bergqwist och en annan student bläddrade i en ännu äldre upplaga av sångboken än den som kommittén utgick från.
– I den förrförra versionen finns nästan inte en enda sexistisk eller alltför alkoholhetsande sång Det verkar gå upp och ner.
Avgörande tror Katarina Bergqwist är vilka som sitter i kommittén, och vad de har för erfarenheter. Att synen på alkohol diskuterades kan till exempel kopplas till att det fanns en nykterist i gruppen. Med kvinnosynen såg det lite olika ut, menar hon:
– Det fanns personer i kommittén som inte alls förstod det här med sexism.
Katarina Bergqwist är i stort sett nöjd med slutresultatet när det kommer till gallringen. En hel del sånger har försvunnit på grund av vad man tyckt varit alltför sexistiskt innehåll. Fast några är såklart kvar: en sång som heter Fantastisk häst, ny i denna sångbok, går över gränsen för vad som är roligt, tycker hon, även om den nästan aldrig sjungs. Den innehåller bland annat raden ”käften kvinna, upp på min häst”.
– Det finns fortfarande sånger man inte vill sjunga, eller som jag inte vill sjunga, konstaterar Katarina Bergqwist.
En sak hon däremot är särskilt belåten med att ha dragit i och fått igenom är att sångboken numera innehåller en könsneutral klädkod.
– Det står inte att herrar ska vara klädda så och damer så. Det är jag glad över.
nbsp;
ÖG: Valde bort stötande språk
Östgöta nations nyaste sångbok kom ut våren 2012. Styrelsen gav i uppdrag åt tre ledamöter att göra huvuddelen av arbetet – men många av visorna bollades även i själva styrelsen. Resten av nationen blandades in till exempel genom att förslaget affischerades så att folk skulle kunna komma med åsikter om vad de ville ha kvar. Men den huvudsakliga diskussionen om just värderingar skedde i sångboksgruppen.
– Några visor valde vi bort för att de är för grova, där språkbruket kan vara stötande. Vi tyckte det var viktigt att inte bara ta vad som helst, och försökte att ha en ganska snäll sångbok – inte bara för fyllefester utan även för högtidliga tillfällen, säger Mia Jönsson, som var en av de tre styrelseledamöterna som redigerade boken.
I den nya upplagan har en ändring gjorts i Östgötasången – som sjungs innan varje sittning – för att göra den mer inkluderande. Tidigare nämndes enbart män i den, man sjöng om herrar, söner och så vidare.
– Jag tycker det är en liten, men ändå stor, sak att skriva in kvinna och döttrar, det är viktigt att få med alla, säger Mia Jönsson och fortsätter:
– Det är bra med en diskussion, så man inte bara accepterar det som alltid har funnits.
nbsp;
Kalmar: Raden Gul är kinesen är opassande
Niklas Bylund är ordförande för den grupp som tagit fram Kalmar nations nya sångbok – som invigdes den 19 oktober. En kommitté på sex personer har gått igenom de drygt 200 sångerna och oftast varit överens om vad som skulle plockas bort. När meningsskiljaktigheter fanns diskuterade man saken ett varv till. Bortsorterade sånger var främst ”tråkiga och sjöngs aldrig ändå”, säger Niklas Bylund:
– … men vid något tillfälle var det för att innehållet har varit mindre lämpligt.
En som rök på den premissen var punschvisan ”Gul lyser solen”, i vilken saker som liksom punsch är gula räknas upp. Raden ”gul är kinesen och gul japan” bestämde de sig för var opassande. Just detta har i en del andra sångböcker formulerats om till ”gul är citronen och gul banan”.
Att den här sortens revideringar ibland måste ske är naturligt, menar Niklas Bylund.
– Sångböckerna ändras, precis som resten av samhället. Det finns en ny studentpopulation och de sånger som finns i böckerna ska vara sådana som alla vill sjunga.
nbsp;
Uplands: Visors popularitet väger ibland tyngre
Karl Engström är sångboksredaktör på Uplands nation, där arbetet med att ta fram en ny bok just har påbörjats – för att förhoppningsvis vara färdig till vårbalen 2014. För första gången har man lagt upp ett online-formulär där medlemmar kan bidra med tankar och åsikter inför utgivningen.
– Vi vill att så många som möjligt ska kunna tycka till, men inte att 200 personer i ett rum gör det samtidigt, förklarar Karl Engström.
Diskussionen om var gränsen går för rasism och sexism har redan kommit upp och kommer att göra det vidare under arbetets gång, tror han.
– Vi kommer att gå igenom materialet med sakliga, objektiva glasögon, alltså inte genom att anlägga ett etniskt perspektiv, ett genusperspektiv och ett socioekonomiskt perspektiv – utan det handlar om folkvett.
Sången Volgasjön – som går ut på att dränka sin svärmor genom att kasta sten på henne tills hon sjunker – har man funderat på att göra könsneutral, kanske genom att sjunga ”svärhen”, eller möjligen byta mot ”svärmor/svärfar” så att man kan välja när man sjunger.
– För att ta udden av den och göra en kul grej, säger Karl Engström, och tillägger:
– Hade den hetat svärfar istället hade det förmodligen inte varit några problem, för det är åt det hållet som debatten är vriden idag.
Karl Engström har hittills inte uppfattat att folk känt sig stötta på grund av texter som ibland pekas ut som rasistiska.
– Jag vet flera mörkhyade som tycker de här sångerna är roliga. Jag har en vän som skulle kunna ta åt sig men som inte alls tycker att det är något problem, men det skiljer sig såklart mycket från person till person.
De som kritiserar texter gör det ofta för att de inte känner till hela sammanhanget och historien och för att de ”tar på sig en annan grupps kränkthet”, menar Karl Engström.
– Skulle det komma fram att någon grupp faktiskt tar illa vid sig av något har jag svårt att tänka mig att vi skulle ha kvar det.
När detta skrivs är det en lång process kvar, men Karl Engström tror inte att det rör sig om någon lång lista av sånger som kommer att strykas. Och en visas populäritet måste tas i beaktning.
– Kommer någon att tycka det är trist om svärmor (sången Volgasjön, reds anm.) försvinner? Ja, antagligen ganska många. Och om den finns kvar? Ja, kanske någon.
Enskilda åsikter kommer alltså inte ges för stort inflytande över slutresultatet.
– Säger en person att nationssången är sexistisk kommer vi inte att ta bort den. Har du ett tillräckligt stort förstoringsglas kommer du hitta saker som inte finns.
Men att sångböckerna ses över och förändras och uppdateras är i grunden positivt, tycker Karl Engström.
– Vissa saker som har varit kul av någon konstig anledning är inte kul idag. En kultur som inte förändras dör, konstaterar han.
nbsp;
Smålands: I fortsättningsverserna kan det gå fel
Nina Knobloch Blomqvist var del i kommittén på Smålands nation som tog fram den nya sångboken som kom ut till höstterminsstarten 2013. Att göra urvalet är en komplicerad historia, säger hon.
– Det är mycket att ta hänsyn till och alltid blir någonting fel.
Kommittén gick igenom den gamla boken och diskuterade vad som platsade i nyutgåvan. Diskussionen om vilka värden som uttrycktes kom upp.
– Vi tog bort några som antydde sunkiga värderingar, som en sång med raden ”gul är kines och gul är japan.”
Det fanns en del saker vi kände att vi inte ställer upp på längre, säger Nina Knobloch Blomqvist.
När hon själv är på gasque och det dyker upp visor eller extraverser hon inte är bekväm med går hon på linjen ”tyst protest”, nbsp; berättar hon.
– Jag låter demonstrativt bli att sjunga då. Det är kanske en naiv förhoppning att folk ska se det och ändra sitt beteende.
Överlag, tycker hon, är själva sångböckerna ganska genomarbetade och innehåller inte mycket som går över gränsen för vad som är okej.
– Jag upplever att nationerna tar sitt ansvar i den här frågan så mycket de kan och vågar.
En del i detta ansvar är att inte plocka upp och sanktionera opassande extraverser.
– Fortsättningsverser är någonting som vi diskuterat. Det är ofta där det kan få fel och det finns många obehagliga exempel.
En viss grad av sexism är ändå genomgående, även i de genomarbetade böckerna.
– Det handlar om manliga subjekt och kvinnliga objekt. Skulle man ta bort allt sexistiskt skulle det inte finnas mycket kvar att sjunga, säger Nina Knobloch Blomqvist.
Volgasjön, om den dränkta svärmodern, finns med i den nya boken.
– Den är svår, går både att fördöma och försvara. Vi tänker att vi sjunger den med tonen ”haha, alla har väl haft en besvärlig svärmor” och inte ”det är okej att kasta sten på kvinnor”.
