Lyfter taket i universitetsaulan

Stämningen är på topp i stora festsalen på Norrlands nation. Golvet är fyllt med halvmåneformade rader av ett hundratal studenter som snart ska värma upp inför dagens körrep. Det prasslas med notpapper och nynnas på mimimi:n och tralala:n. Ett mjukt, förväntansfullt sorl ligger som ett dis i luften och det är svårt att tro att vi befinner oss i samma lokal som varje onsdag myllrar av studenter som dansar sig svettiga till toner av Håkan Hellström.

Uppsalas festivalkör gör sitt näst sista rep inför den årliga Nationskörsfestivalen som hålls på lördag. Då samlas Uppsalas nationers studentkörer i universitetsaulan för att dela och hylla sin kärlek till körsången. Sjutton olika körer framför enskilda sånger och festivalkörens uppträdande är grädden på moset: ett potpurri av extra körsugna från alla olika körer. Traditionen startade 1978, och är i dag en av årets största körhändelser. De olika körerna får chans att både få sjunga tillsammans, kolla in varandra och visa upp sig. Dessutom skapas gemenskap körerna emellan.

Varje år väljs en gästdirigent ut för att sätta sin egen prägel på festivalkören. I år är det Robert Sunds tur att fatta stafettdirigentpinnen. Sorlet tystnar omedelbart när han reser sig upp vid pianot för att välkomna kören.
– Det här ska bli väldigt roligt. Det är en fin entusiasm här, folk tycker det är kul att vara med om något lite annorlunda, säger Robert Sund. Musikaliskt känns det ganska bra. Vi har ju fått gneta lite, men nu börjar det äntligen sitta.

På menyn finns mycket italienskt, till de operaälskandes kördeltagarnas glädje och de språkblindas förtvivlan. Bland annat V’amo di core av Mozart och operan Fångarnas kör av Verdi. Arrangemanget till Merano ur musikalen Chess har Robert Sund själv skrivit. Med sjutton års undervisning i dirigering i ryggen känns han självklar som dirigent. Han har dessutom i många år lett den blandade kören Allmänna Sången och ungdomskören Uppsala Musikskolas Kammarkör. Den senare har han själv grundat. Det är heller inte första gången som han dirigerar festivalkören.
– Jag var med 1987 och 1992, och någon gång till tror jag. Det har varit jättekul varje gång. nbsp;Ungdomarna här har ju sina egna körer, men detta är lite annorlunda. Det blir en helt annan nbsp;klang när vi är så många.

Under fikapausen serveras välförtjänta kakor, frukt och kaffe. Sopranen Frida Starbrant, som nbsp;sjunger i Smålandskören, belönar sig med en kaka. Det är hennes första termin i kör, ergo hennes första nationskörsfestival.
– Man kommer förvånansvärt lätt in i det och utvecklas väldigt snabbt. Dessutom får man chansen att träffa massa nytt folk från alla möjliga olika utbildningar.

Hon ser fram emot lördagen. Så mycket att hon fått offra en inplanerad göteborgsresa för att kunna närvara.
– Det roligaste med att vara med är nog faktiskt storkören. Det är verkligen utmanande, men det låter så himla bra och det är kul att få vara en del av det. Gasquen på kvällen ser jag också fram emot. Då körerna blandas så att man får chansen att mingla med både sin egen och de andra.

Varje vår strömmar mängder med människor till universitetsaulan för Nationskörfestivalen, en stor del utgörs av körmänniskor. Det ställer extra höga krav på framförandet, känner Josefin Westman, ledare för Smålandskören sedan några år tillbaka.
– Att få skriva och framföra egna arrangemang är lite pirrigt, men otroligt kul. Jättemånga glada körmänniskor som samlas på samma ställe och får framföra saker för varandra. Det kan liksom inte bli bättre