Oro kring nedskärning i ombuden
En och en halv tjänst har blivit en, och till skillnad från hur det ser ut på till exempel Stockholms och Lunds universitet har man nu inte längre en renodlad doktorandombudsman i Uppsala.
Kirsi Höglund är ordförande för SULF – Sveriges universitetslärarförbund – i Uppsala, och har jobbat med doktorandfrågor i många år. Bland annat har hon under sin tid som ordförande i Uppsala studentkårs doktorandnämnd haft hand om en del fallverksamhet när det tidigare doktorandombudet haft semester. Hon är kritisk till valet att enbart ha ett ombud, delvis på grund av arbetsbördan.
– Det är så pass många fall och de är ofta väldigt komplicerade. Det finns en överhängande risk att någon student eller doktorand hamnar i kläm för att student-/doktorandombudet inte hinner med allt, säger hon.
En annan aspekt hon nämner är själva arbetsuppgifterna.
– Det är viktigt att det finns en person vid studentkåren som har ett helhetsgrepp om vad som händer inom forskarutbildningen. Doktorandernas situation skiljer sig väsentligen från studenternas när det gäller rättigheter och skyldigheter också. Doktoranderna är i regel anställda åtminstone under en del av sin doktorandtid, och då gäller helt andra lagar och regler som påverkar doktorandernas migrationsregler, sjuk- och ledighetsregler, semestrar och så vidare. Det är ofta väldigt komplext.
Kommer fler att söka sig till er på SULF nu tror du?
– Ja, det tror jag. Jag skulle säga att vi redan har sett det: doktorander som annars skulle vänt sig till ett doktorandombud har kontaktat oss.
Miranda Cox, Uppsala studentkårs vice ordförande, har arbetat med omorganiseringen och tillsättningen av det kombinerade ombudet.
Kan ni hålla samma kvalitet på studiebevakningen som de kårer med flera anställda ombud?
– Det skulle jag absolut säga att vi kan, säger hon.
Tanken är att doktorandfallen ska ägnas lika mycket tid som förut: hälften av ombudets tid. Detta var också ett krav från doktorandnämndens håll – och Sara Andersson, som är ordförande där, tycker att man lyssnat på dem under processen.
– Vi var involverade och vi kände att man tog oss på allvar. Det här är en bra lösning för oss. Det kan vara svårt att få tag på någon som vill vara kvar länge på 50 procent, säger hon.
Anna Elm, som tidigare varit arvoderat studentombud men nyligen tillträtt tjänsten som student- och doktorandombud, förklarar att hon omorganiserat ombudsmannarollen för att hälften av tiden ska kunna läggas på doktorandfall.
Lösningen är att studenter i första hand ska vända sig till de lokala kårrepresentanterna då problem eller frågor uppstår.
– Det handlar om att uppmärksamma studenter på att det finns hjälp och råd att få på nära håll, på deras respektive campus och på så vis hjälpa studenter att lösa problem så lokalt som möjligt, säger hon och fortsätter:
– Jag upplever att det fungerar. Kontakten med studiebevakarna har blivit mycket tätare.
Fall som inte kräver juridisk expertis ska alltså kunna lösas lokalt av studiebevakare på Uppsala teknolog- och naturvetarkår eller på Uppsala studentkårs olika sektioner. Behöver de sedan stöd hör de av sig till Anna Elm.
– Student- och doktorandfall har vanligtvis väldigt olika problematik vilket gör det möjligt att lägga ett större ansvar på studiebevakarna då det gäller just studentärenden. nbsp; En stor andel av studentfallen rör raka frågor som studenten endast vill ha ett svar på utan vidare assistans och då räcker det ofta med att upplysa studenten om vilka rättigheter de har enligt gällande regelverk. Detta i kontrast till doktorandärendena som kräver fler aktiva åtgärder, juridisk kunskap och kännedom om institutionernas organisation och så vidare, från min sida
Trots att studentombudet alltså har gått från en heltid till en halvtid tror man från kårens håll att det leder till ökad kvalitet: samarbetet mellan sektionerna och kåren centralt ökar, kontinuiteten förbättras i och med att ombudet är fast anställt istället för arvoderat per termin. I och med att mer löses centralt kommer man också närmare studenter och doktorander, och fler lär känna kåren.
– Problemet idag är inte att personer hör av sig och inte får hjälp, utan att de inte vet att de kan få hjälp, säger Miranda Cox.
Om den kombinerade ombudsposten är en bra idé är för tidigt att utvärdera, tycker hon. Minst ett år krävs.
– Men det är klart vi kommer att göra uppföljningar och titta på fallstatistik och arbetsbelastning, säger Miranda Cox.
nbsp;
Ombuden i Lund och Stockholm: Bra att dela upp arbetet
Ergo hörde av sig till två av de renodlade doktorandombuden för att höra deras tankar om Uppsalakårernas omstrukturering.
Fredrik Charpentier Ljungqvist arbetar för Stockholms universitets studentkår och är ombudsman för universitetets 1 800 doktorander. Utöver honom finns två heltider som enbart är studentombud. Han tror uppdelningen är bra:
– Rent personligen anser jag det är lämpligast att ha ett separat doktorandombud eftersom doktorandfrågor mestadels är av en annan natur än studentfrågor.
Även motsvarande person i Lund, Aleksandra Popovic som är anställd av doktorandkåren, tror det är bra att vara mer än ett ombud. Detta bland annat på grund av den psykiska belastning det innebär – de personer man kommer i kontakt med är ofta upprörda och mår dåligt.
– Att vara två ombudsmän som har varandra att prata med är oerhört viktigt, skriver hon i ett mail till Ergo.
I Lund finns ungefär 3 000 doktorander, och förra verksamhetsåret fick Aleksandra Popovic in 52 ärenden – varav 51 tog längre tid än en månad att lösa. Förutom detta finns rådgivningar, utbildningar och utredningar bland arbetsuppgifterna.
– Jag jobbar periodvis övertid, och jag vet att studentombudet också fyller ut sin tid med råge och måste prioritera bort saker för att hinna med, så jag förstår inte hur ert kombinerade ombud ska klara av att upprätthålla en professionell standard på sin verksamhet helt ensam.
Kårgemensam funktion
Det kombinerade ombudet är en gemensam funktion för doktorander och studenter vid hela universitetet, och samfinansieras av kårerna. Alla studenter och doktorander kan vända sig till ombudet – oavsett om man är med i kåren.
Omorganiseringen har sin bakgrund i att den tidigare doktorandombudsman Per Löwdin avled hastigt i december 2014 efter nästan trettio år på posten. En del av hans arbetsuppgifter lades då tillfälligt på det heltidsarvoderade studentombudet, som nu alltså istället anställts för att arbeta med doktorandfall på halvtid och studentfall resten av tiden.
Hur gör de andra med doktorandfallen?
Bland Sveriges åtta lärosäten med fler än 1 000 doktorander har de flesta ett separat doktorandombud, anställd av kår eller motsvarande för att garantera självständighet gentemot universitetet.
Lunds universitet (3 000 doktorander) – Ett heltidsanställt doktorandombud.
Uppsala universitet (2500) – Ett heltidsanställt ombud arbetar med både student- och doktorandfall.
Göteborgs universitet (2 000) – Två heltidsanställda ombud arbetar med både student- och doktorandfall.
Kungliga tekniska högskolan (1 900) – Ett anställt doktorandombud på 80 .
Stockholms universitet (1 800) – Ett heltidsanställt doktorandombud.
Linköpings universitet (1 300) – Inget doktorandombud finns, istället har olika studiesocialt ansvariga eller så kallade ”utbildningsutvecklare” ansvar för doktorandfallen hos de olika kårerna.
Umeå universitet (1 250) – Umeå naturvetar- och teknologkår (250 av doktoranderna) har just nu två anställda doktorandombud på sammanlagt 20 procent. Umeå Studentkår har enbart studentombud men uppger att de för diskussioner att arvodera ett specifikt för doktoranderna.
Chalmers tekniska högskola (1 150) – Ett doktorandombud på cirka 20 procent, fakturerar kårens doktorandsektion per timme.
(Antalet doktorander inom parentes.)