Vi lever i en våldets tid”

Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva har varje år en utställning om nobelpristagaren i litteratur. I söndags invigdes årets utställning om Svetlana Aleksijevitj i den vitryske författarens närvaro. nbsp;

– Det är en viktig författare och det är naturligtvis väldigt roligt att biblioteket får möta henne, säger överbibliotekarie Lars Burman, som invigde utställningen.

Invigningen sker bakom låsta dörrar på luciadagen, och i den fullpackade tidsskriftsalen på Carolinas andra våning plockar de uppklädda gästerna på sig pepparkakor och glögg. De tystnar och samlas när Aleksijevitj och hennes översättare stiger in i salen. Författaren verkar glad över publikens närvaro, trots att hon inte trivs i rampljuset.

nbsp;– Jag tycker inte så mycket om det offentliga livet, men det är lite svårt att gömma mig för er nu, säger pristagaren till publiken nbsp;

Aleksijevitj belönas i år med nobelpriset i litteratur, för ”hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid.” Kriget har haft en stor roll i hennes författarskap.

– Jag tror att man som författare idag känner en känsla av nederlag, när vi lever i en våldets tid. Men i de här kilometersvis med böcker som vi författare skrivit, har vi kanske förbättrat människan lite grann, säger Svetlana Aleksijevitj.

Julie Hansen, docent i slaviska språk, håller också tal. Hon citerar studenter som läst nobelpristagarens verk. Om Zinkpojkar, vars titel kommer från de zinkkistor som stupade ryska soldater skickades hem i under Rysslands krig med Afghanistan, säger en av studenterna att bokens styrka ligger i att ”måla upp det moderna kriget i sin fulla hemskhet.”

Men i nästa roman lämnar Aleksijevitj kriget och förödelsen bakom sig. Istället väljer nobelpristagaren att skriva om kärlek. Hon är just nu inne i den tunga intervjuprocessen, där hon möter hundratals personer och lyssnar till deras berättelser. nbsp;

– Den här magiska utopin hos oss alltid slutat i blodbad och gravar. Under lång tid har jag velat prata om något annat med människor än de här hemskheterna. Jag har fått lust att prata om kärlek, säger Svetlana Aleksijevitj.

nbsp;