De fick universitetets Lika villkorspris
Lisa Lundqvist sommarjobbade på museum och ville fortsätta sin karriär inom samma bransch. Men för det krävdes högskoleexamen och hon var inte helt säker på att kunna klara av en högskoleutbildning.
– Jag pratade med samordnaren på universitetet som sa: vi får väl se om du klarar av att läsa på heltid, eller om det blir halvtid. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av första terminen. Men jag klarade första tentan och sedan rullade det på med b-uppsats, c-uppsats och masterprogram, säger Lisa Lundqvist som läser master i museum och kulturarvsvetenskap vid Uppsala universitet och är ordförande i föreningen Dyslektikerna.
Anledning till att hon tvekade på sin förmåga är att hon har dyslexi. Men tack vare att Lisa Lundqvist fått längre skrivtid på uppsatser och kunnat använda talböcker, har hon tagit sig igenom en utbildning där det inte är ovanligt att läsa runt 1 000 sidor text i veckan.
Lisa Lundqvist har varit med i den ideella föreningen Dyslektikerna sedan starten 2011. Förutom att erbjuda stöd till andra studenter med dyslexi arbetar de också aktivt för att förbättra förutsättningarna för de med läs- och skrivsvårigheter på universitetet.
– Vi jobbar till exempel för att talsyntes ska gå att ladda ner till den egna datorn. Det är ett program som läser upp text på datorn. I Uppsala finns det på Blåsenhus, men på andra universitet har man löst det så att alla som behöver får ladda ner, vilket gör att man slipper köpa själv.
Det är allt fler med dyslexi som börjar plugga, därför är det viktigt att universitetet har rutiner kring vilka hjälpmedel som ska finnas. Ett exempel på tillfälle där de uppmärksammat brister är vid salsskrivningar. För dyslektiker är det många gånger enklare att skriva på dator än för hand. Universitetet bruka då tillhandahålla datorn, men det är inte alltid det fungerar.
– Det är oklart vem som ska stå för datorerna, ibland har de skickats till fel sal, inte kommit fram eller inte fungerat. Det drabbar studenten som kanske inte hinner klart, men det är ingen som vet vems ansvar det är. Det håller på att utredas nu.
Förutom de rent praktiska svårigheterna finns det fortfarande fördomar som studenter med dyslexi måste tampas med, både från lärare och från kursare.
– Många har fått höra: på universitetet läser och skriver man – har man problem borde man inte vara här. Eller: kan du inte stava, höhö. Folk associerar intelligens till förmåga att kunna stava och skriva. Detta gör att det är många som inte vågar berätta om sin dyslexi. nbsp;
Men det tar sig. Flera har anslutit sig till föreningen och de anordnar träffar ungefär en gång i månaden dit studenterna kan komma för att prata om sina upplevelser och planera framtida påtryckningsarbete. I onsdags tilldelades de Uppsala universitets Lika villkorspris och en prissumma på 25 000 kronor.
– Vi har inte pratat om vad vi ska göra med pengarna än. Men det roligaste är inte pengarna, utan att vi fått priset och att någon uppmärksammar det arbete vi har gjort.
nbsp;
