VSF – En öppen högskola. För alla

Vilken sorts kår tror du engagerar studenterna och hur ska du skapa den?
– Det är den kår som är relevant för studenterna, som tar upp ämnen som berör dem, och som har en tydlig kommunikation. Jag jobbar ju som studiebevakare och där får man sitta på första parkett och se hur det fungerar, hur länkarna fungerar från centrala organisationen och ut till verksamheten. När vi har något projekt jobbar vi ganska mycket med att prata med våra studenter, våra föreningar, att se till att de är med på det och kommer med input. Om man skulle tappa det skulle det nog vara ganska förödande för kåren.
Det låter som lite mer studentnära och vardagligt än att driva stora politiska frågor?
– Jag tror att de är väldigt förenade. Vi jobbar dels storskaligt och externt, dels lokalt och internt gentemot universitetet. Jag tror det är viktigt att hitta en bra balans mellan de två.
Varför ska man rösta just på VSF?
– För att vi också vill driva en större politisk agenda. Universitetet är en myndighet, som drivs av beslut som fattas i riksdag och regering – som är politiska beslut. Därför är det viktigt att vi är på tårna och är medvetna om de spelregler som finns och erkänner för oss själva att vi kan inte hitta på egna. Vi kan inte säga till riksdagen att ”ja ni kanske bryr er om partipolitik men det tänker vi skita i nu” utan om man ska kunna bredda rekryteringen eller behandla stora politiska konsekvenser eller höja studiebidraget, så får man vara väl förankrad, veta vad man gör, tro på sin sak och vara med på att när man ska sätta sig upp emot motståndare från riksdagen måste man ha kött på benen. Det är viktigt att vi fortsätter vara en kår som utmärker sig genom att jobba med stora politiska frågor. Att vi håller det siktet och fortsätter visa beslutsfattare att vi är en kraft att räkna med.
nbsp;

Och varför ska man rösta i kårvalet över huvud taget?
– För att se till att vi har kraft att driva de här frågorna.

Hur skulle du säga att VSF gjort skillnad den här mandatperioden?
– Vi har jobbat mycket med breddad rekrytering, och som studiebevakare ser jag att det här är någonting som universitetet har tagit fasta på och tycker är viktigt. De har gått med på att vi behöver bredda aktivt, inte bara sitta och vänta passivt på att unga från icke-akademiska bakgrunder utan att tveka ska börjar plugga hos oss. Det är trögt på universitetet, men det sker någon sorts diskussion, det är på gång.

Tänker du att VSF kan ta åt sig en del av äran för det?
– Ja, det skulle jag säga. Det är inte bara VSF som tyckt att den frågan är viktig, men man har drivit den ett tag och försöker implementera den på fler ställen.

Om ni har makt den kommande mandatperioden, vilken är den viktigaste frågan för er att driva då?
– Först och främst måste vi kolla på organisationen, nu när vi har två nya kårer, och se hur vi ska omorganisera oss för att helt enkelt kunna fortsätta fungera effektivt, och hur det ska ske i samförstånd med de andra kårerna och se över de alternativ vi har. Det är viktigt att vi inte förlorar momentum, att vi går från att vara en kår som man kan räkna med till att det ska bli en liten klunga av kårer som bråkar sinsemellan. Om inte vi har styrkan som kår, som studentrepresentanter, då är vi ingenting.

Och vilken vision har ni här, utöver att det ska fungera bra?
– Det som ligger närmast tillhands är någon sorts samarbetsorgan. Det är väl det som är realistiskt om man ska vara pragmatiker. Om man tänker att att annat alternativ är att vi håller oss för oss själva och alla andra kårer blir små öar då kan jag tänka mig att det blir extremt svårt att driva igenom någonting mot universitetet, än mindre mot riksdag och regering. Vi ska inte offra studentinflytandet. I den bästa av världar kan vi fortsätta vara starka och enade och inte behöva kompromissa såhär mycket men om man väntar för länge finns en risk att det blir svårt att hitta ett naturligt samarbete över huvud taget. Och man måste vara medveten om att universitetet fortgår med sitt arbete medan vi försöker hitta nya spelregler för hur vi ska arbeta tillsammans.

Vilka risker ser du med att göra Uppsala studentkår till en paraplyorganisation?
– En risk är att det är svårt att hitta en gemensam politik att bedriva. Det är inte alla partier som skriver under på att de vill jobba med politiska frågor över huvud taget, vilket är beklagligt eftersom universitetet är en myndighet och är styrda av politik. Med fler kårer är det viktigt att hitta vilken politik ska vi enas kring, vilka frågor ska vi driva? På medicinska sektionen har man redan andra intressen än på samhällsvetenskapliga. Det kommer att uppstå intressekonflikter, garanterat. Därför måste man hitta en bra stabil grund att stå på. Det krävs en riktigt grundlig utredning för att komma fram till ett bra, hållbart alternativ.

Hur ska ni få kårens ekonomi i balans?
– Man ska undvika allt som är impulsivt. Jag som jobbar mycket ute i verksamheten ser förstås ett problem om man skulle skära ner på antalet studiebevakare. Det studiebevakande arbetet är vår primära funktion som kår. Det handlar om en sund avvägning, men det finns vissa principiella saker som man inte bör ta bort: den studiebevakande verksamheten, och Ergo till exempel. Jag menar att det är ett hot mot demokratin att inte ha ett organ som granskar makten. Bara för att en post inte genererar direkt vinst innebär inte det att det är en belastning för organisationen. Vi får helt enkelt hitta ett nytt finansieringssystem och se vad vi kan få för andra intäkter.

Ergo är ju en av de största utgiftsposterna. Tror ni främst på att minska utgifter eller att få till gemensamt ägande för att fler ska finansiera?
– Att få till fler medfinansiärer. Nu när vi har fler kårer så vore det sunt att Ergo är med och granskar fler kårers arbete. Utan kontrollfunktion blir det ännu mindre transparent, och vi når ut ännu mindre till studenterna, så jag tror att nedskärningar bör vara ett sista alternativ.

Vilken är kårens viktigaste funktion?
– Att företräda studenternas intressen. Däri ligger också kårens största svårigheter. Det finns väldigt många studenter, väldigt många intressen. Hur vet vi att vi representerar det största? Därför är det viktigt att vi har en bättre kommunikation och en bättre kontakt ut till våra studenter och att avståendet mellan kåren och studenterna minskar. Att kåren inte ses som en isolerad grupp av ambitiösa drivna människor som det är svårt att komma i kontakt med.

nbsp;

* siffrorna utgår från juridiskt kön.